Tja alla ...
Tja alla underbara, fantastiska läsare/vänner!
Mkt har hänt på kort tid nu, och jag har inte haft tillfälle att skriva i bloggen, eller lust heller för den delen.
Jag tänker inte skriva om stefans fest nu, ni som läser var ändå där...
Hur är läget med mig? Åt helvete... Hela den här falska världen kan bara få explodera och försvinna.. jag skulle vara väldigt glad ifall jag fick trycka på knappen.
Massförstörelse, blod och död.
Chocken jag skulle få av att ha utrotat allt liv på jorden och dömt alla människor till undergång KANSKE skulle väcka mig ur den här skiten.
Nog om mig... eller? nix!
Alla tjatar om det, alla verkar bry sig om mitt bästa, alla verkar tro att de känner mig.. tro mig, det gör ni inte.
Av alla mina vänner jag har, så känns det som att ingen av er riktigt vet vem jag är.
Men det är bara för att jag är depp, dock verkar nästan ingen märka det..
okej, nu när ni fått infon, oroa er inte, det löser sig snart!
Jag måste bara skriva av mig lite skit här så att vem som helst kan läsa det :)
Min syn på världen har mörknat ngt på sistone. Den har fyllts av halvsanningar, svek, utelämnande av sanning, tjatande från vänner om att ge upp, doubts and despair.
Ska verkligheten kännas så här overklig? Det kan inte stämma.. Jag vill vara en sann person, jag vill inte ljuga, och jag vill inte höra några halvsanningar, jag vill dessutom helst slippa höra att folk inte lever upp till det förtroende jag alltid ger dem.
Jag vill inte komma på sanningen själv.
Jag är godtrogen, och jag trivs med det. Jag vill inte bli den där misstänksamma killen som ingen vill snacka med, jag vill inte förlora förtroendet mina vänner ger mig. Jag vill inte ha det så..
Jag skulle uppriktigt sagt vilja spola tillbaka tiden till straxt före sommaren
japp, FÖRE sommaren!
Och sen skulle jag gjort lite andra val..
Jag ångrar inte på nåt sätt att jag träffade dig eller att jag genast valde dig över alla andra, jag skulle bara ha jobbat i somras.
Jag tror att.. alla skulle ha mått bättre ifall jag jobbat då bara. Jag skulle inte vara skyldig folk pengar, jag skulle inte fått folk att må dåligt, jag skulle inte behöva bli svartsjuk nu.
Patetiskt inte sant?
Jag är i en paus, från ett förhållande jag inte riktigt haft, jag blir svartsjuk av saker hon inte berättar. Jag överväger att inte vänta på henne, om hon fortsätter vara den hon är, jag tycker om att ändra på folk till det bättre. Det som passar mig.
MEN! jag vill inte förändra henne. Hon är så bra, underbar, snäll, mysig, ja ni fattar förmodligen... men alltså, jag måste ändra på något!
Så jag ändrar mig själv.
Sluta vara den där patetiska toffeln som vill ha uppmärksamhet, bort med slackern som prioriterar fel, bort med killen som är lite för snäll för sitt eget bästa ibland.
Lite mer av Oskar, lite mindre Tonie
Får se om folk gillar förändringen, eller om de märker den alls.
Vissa är inte spec uppmärksamma trots allt.
Tycker ni att jag depp-skrivit klart nu? Det tycker iaf jag.
~ MAEROR ~
fast, vrede hade passat bättre istället för sorg, för jag skrev det i raseri.
Mkt har hänt på kort tid nu, och jag har inte haft tillfälle att skriva i bloggen, eller lust heller för den delen.
Jag tänker inte skriva om stefans fest nu, ni som läser var ändå där...
Hur är läget med mig? Åt helvete... Hela den här falska världen kan bara få explodera och försvinna.. jag skulle vara väldigt glad ifall jag fick trycka på knappen.
Massförstörelse, blod och död.
Chocken jag skulle få av att ha utrotat allt liv på jorden och dömt alla människor till undergång KANSKE skulle väcka mig ur den här skiten.
Nog om mig... eller? nix!
Alla tjatar om det, alla verkar bry sig om mitt bästa, alla verkar tro att de känner mig.. tro mig, det gör ni inte.
Av alla mina vänner jag har, så känns det som att ingen av er riktigt vet vem jag är.
Men det är bara för att jag är depp, dock verkar nästan ingen märka det..
okej, nu när ni fått infon, oroa er inte, det löser sig snart!
Jag måste bara skriva av mig lite skit här så att vem som helst kan läsa det :)
Min syn på världen har mörknat ngt på sistone. Den har fyllts av halvsanningar, svek, utelämnande av sanning, tjatande från vänner om att ge upp, doubts and despair.
Ska verkligheten kännas så här overklig? Det kan inte stämma.. Jag vill vara en sann person, jag vill inte ljuga, och jag vill inte höra några halvsanningar, jag vill dessutom helst slippa höra att folk inte lever upp till det förtroende jag alltid ger dem.
Jag vill inte komma på sanningen själv.
Jag är godtrogen, och jag trivs med det. Jag vill inte bli den där misstänksamma killen som ingen vill snacka med, jag vill inte förlora förtroendet mina vänner ger mig. Jag vill inte ha det så..
Jag skulle uppriktigt sagt vilja spola tillbaka tiden till straxt före sommaren
japp, FÖRE sommaren!
Och sen skulle jag gjort lite andra val..
Jag ångrar inte på nåt sätt att jag träffade dig eller att jag genast valde dig över alla andra, jag skulle bara ha jobbat i somras.
Jag tror att.. alla skulle ha mått bättre ifall jag jobbat då bara. Jag skulle inte vara skyldig folk pengar, jag skulle inte fått folk att må dåligt, jag skulle inte behöva bli svartsjuk nu.
Patetiskt inte sant?
Jag är i en paus, från ett förhållande jag inte riktigt haft, jag blir svartsjuk av saker hon inte berättar. Jag överväger att inte vänta på henne, om hon fortsätter vara den hon är, jag tycker om att ändra på folk till det bättre. Det som passar mig.
MEN! jag vill inte förändra henne. Hon är så bra, underbar, snäll, mysig, ja ni fattar förmodligen... men alltså, jag måste ändra på något!
Så jag ändrar mig själv.
Sluta vara den där patetiska toffeln som vill ha uppmärksamhet, bort med slackern som prioriterar fel, bort med killen som är lite för snäll för sitt eget bästa ibland.
Lite mer av Oskar, lite mindre Tonie
Får se om folk gillar förändringen, eller om de märker den alls.
Vissa är inte spec uppmärksamma trots allt.
Tycker ni att jag depp-skrivit klart nu? Det tycker iaf jag.
~ MAEROR ~
fast, vrede hade passat bättre istället för sorg, för jag skrev det i raseri.
Kommentarer
Postat av: Maria
Du vet att jag hatar Oskar
Postat av: Tonie
Och jag har aldrig brytt mig
Trackback
