Hupp
agogoaaargaga.
jibberish.
Cocaine med johnny cash<3
och Hurt..
och Ballad of a teenage queen..
...eller vänta nu...
Johnny Cash överhuvudtaget! <3
höhö (",)
Hmm.. jag vet inte hur mycket jag kan, ska eller ens vill skriva.
Jag ska tågluffa nästa sommar, men av nån anledning längtar jag till England, kan hända att jag åker dit nån gång innan, behöver komma bort lite känns det som.
Och pengar slutade liksom att vara ett problem.
Jag har helt slutat dricka, så micke kan få ge mig 100 spänn istället för en halv jäger.
Jag är stenrik, men jag gillar det absolut inte. Nånstans.
Man kan inte köpa lycka för pengarna sägs det, men jag tror nog det.
Man kan köpa flygbiljetter för dom, boka hotell med dom, och köpa mat.
KÄRLEK, däremot, går inte att köpa för pengar. Och det har jag aldrig försökt med heller.
Det här känns väldigt osammanhängande till skillnad från lite föregående inlägg, och lite ihoptryckt.
Mycket korta meningar utan mening alls.
Skitsamma, jag behöver skriva lite, den som känner fört får läsa.
Jag åker till Frankrike den 1a augusti, kommer bli ganska kul att tillbringa 2 veckor i ett kloster med 3000 andra ungdomar i varierande åldrar, kön, intressen och ursprung.
Jag tror att jag kommer trivas, men mässorna och bönestunderna kommer bli ett rent helvete.
hehe, ett helvete i kyrkan, det vore nåt...
För övrigt har jag slutat som ungdomsledare, och vem som helst får gärna joina min abscence(stavning?)
Jag orkade inte med alla nya regler och bestämmelser som egentligen bara gjorde det tråkigare att konfirmeras OCH att konfirmera. Ta till exempel det här:
Konfirmander får inte bli iputtade eller ens blöta, oberoende om det är konfirmanderna själva som ställer till med vattenkrig eller ledare. Om en konfirmand häller ett glas med vatten på en ledare så ska ledarens reaktion vara att "vända andra kinden till".
Buga och ta emot bitch.
Nej usch, det klarar jag inte. Och orättvisa har jag haft svårt för hela mitt liv. Favorisering, även när det är jag som favoriseras.
Men när en hel grupp favoriseras, när alla tjejer får lätta uppgifter, när det inte spelar någon roll om tjejerna kommer lite sent när jag och felix blev rytna åt för att vi ville duscha lite snabbt efter att vi sprungit en halvmil..
Nej, sånt klarar jag inte.
Hmm.. kanske dags att sprida min blogg snart..
Jag har ett, kanske fiktivt, alterego. Det dök upp för ett drygt år sedan när jag mådde dåligt. Jag döpte det till Oskar.
Oskar har väldigt få känslomässiga spärrar, och om jag kämpar emot hans impulser blir jag antingen blickstilla eller börjar skaka. Jag fann mig i det redan från början. Men det händer att folk ser en skugga dra förbi innanför ögonen innan jag byter humör..
Folk finner det skrämmande, jag finner det underhållande, praktiskt, till och med behagligt.
Oskar har inga problem, han vågar göra nästan vad som helst. Han är våldsam, rough.
Han löser problem utan att tänka. Och oftast blir det faktiskt bra.
Ibland sätter han skräck i människor, ibland gör han dem till freds.
hmm.. jag kan skriva en till, ännu mer överdramatiserad text, som avslutning..
Jag håller på att bli.. någon annan, nån som inte ens Oskar var. Jag håller på att falla sönder...
Tänk dig en normal och frisk människa på alla sätt, och sen plockar du först bort barndom, sätter dit ett stadie där personen är vuxen för tidigt och agerar vuxen åt sina föräldrar. Sen plockar du bort tilliten till personens föräldrar.
Sen plockar du bort den ena förälderns närvaro i personens liv. Sen avslutar du förhållandet personen hade. Sen plockar du bort tilliten folk hade för personen. Du ger personen någon annan att ty sig till, och personen börjar trivas med det. Sen...
Sen så plockar du bort personens far, för alltid.
Personen får inte mycket stöd av kompisar, men bara på grund av att han förutsatte att de skulle veta om det.
Personen känner sig konstant illamående, rastlös och tom.
Jag är den personen.
VEM FAN ÄR DU?!
jibberish.
Cocaine med johnny cash<3
och Hurt..
och Ballad of a teenage queen..
...eller vänta nu...
Johnny Cash överhuvudtaget! <3
höhö (",)
Hmm.. jag vet inte hur mycket jag kan, ska eller ens vill skriva.
Jag ska tågluffa nästa sommar, men av nån anledning längtar jag till England, kan hända att jag åker dit nån gång innan, behöver komma bort lite känns det som.
Och pengar slutade liksom att vara ett problem.
Jag har helt slutat dricka, så micke kan få ge mig 100 spänn istället för en halv jäger.
Jag är stenrik, men jag gillar det absolut inte. Nånstans.
Man kan inte köpa lycka för pengarna sägs det, men jag tror nog det.
Man kan köpa flygbiljetter för dom, boka hotell med dom, och köpa mat.
KÄRLEK, däremot, går inte att köpa för pengar. Och det har jag aldrig försökt med heller.
Det här känns väldigt osammanhängande till skillnad från lite föregående inlägg, och lite ihoptryckt.
Mycket korta meningar utan mening alls.
Skitsamma, jag behöver skriva lite, den som känner fört får läsa.
Jag åker till Frankrike den 1a augusti, kommer bli ganska kul att tillbringa 2 veckor i ett kloster med 3000 andra ungdomar i varierande åldrar, kön, intressen och ursprung.
Jag tror att jag kommer trivas, men mässorna och bönestunderna kommer bli ett rent helvete.
hehe, ett helvete i kyrkan, det vore nåt...
För övrigt har jag slutat som ungdomsledare, och vem som helst får gärna joina min abscence(stavning?)
Jag orkade inte med alla nya regler och bestämmelser som egentligen bara gjorde det tråkigare att konfirmeras OCH att konfirmera. Ta till exempel det här:
Konfirmander får inte bli iputtade eller ens blöta, oberoende om det är konfirmanderna själva som ställer till med vattenkrig eller ledare. Om en konfirmand häller ett glas med vatten på en ledare så ska ledarens reaktion vara att "vända andra kinden till".
Buga och ta emot bitch.
Nej usch, det klarar jag inte. Och orättvisa har jag haft svårt för hela mitt liv. Favorisering, även när det är jag som favoriseras.
Men när en hel grupp favoriseras, när alla tjejer får lätta uppgifter, när det inte spelar någon roll om tjejerna kommer lite sent när jag och felix blev rytna åt för att vi ville duscha lite snabbt efter att vi sprungit en halvmil..
Nej, sånt klarar jag inte.
Hmm.. kanske dags att sprida min blogg snart..
Jag har ett, kanske fiktivt, alterego. Det dök upp för ett drygt år sedan när jag mådde dåligt. Jag döpte det till Oskar.
Oskar har väldigt få känslomässiga spärrar, och om jag kämpar emot hans impulser blir jag antingen blickstilla eller börjar skaka. Jag fann mig i det redan från början. Men det händer att folk ser en skugga dra förbi innanför ögonen innan jag byter humör..
Folk finner det skrämmande, jag finner det underhållande, praktiskt, till och med behagligt.
Oskar har inga problem, han vågar göra nästan vad som helst. Han är våldsam, rough.
Han löser problem utan att tänka. Och oftast blir det faktiskt bra.
Ibland sätter han skräck i människor, ibland gör han dem till freds.
hmm.. jag kan skriva en till, ännu mer överdramatiserad text, som avslutning..
Jag håller på att bli.. någon annan, nån som inte ens Oskar var. Jag håller på att falla sönder...
Tänk dig en normal och frisk människa på alla sätt, och sen plockar du först bort barndom, sätter dit ett stadie där personen är vuxen för tidigt och agerar vuxen åt sina föräldrar. Sen plockar du bort tilliten till personens föräldrar.
Sen plockar du bort den ena förälderns närvaro i personens liv. Sen avslutar du förhållandet personen hade. Sen plockar du bort tilliten folk hade för personen. Du ger personen någon annan att ty sig till, och personen börjar trivas med det. Sen...
Sen så plockar du bort personens far, för alltid.
Personen får inte mycket stöd av kompisar, men bara på grund av att han förutsatte att de skulle veta om det.
Personen känner sig konstant illamående, rastlös och tom.
Jag är den personen.
VEM FAN ÄR DU?!
Kommentarer
Trackback
