...

Ja jävlar i helvete vad bra det gick att vända på dygnet...

Nu ska jag skriva lite, och sen sova..
Men jag är rädd för att sova, rädd för att drömma..
Varför kan man inte bestämma vad man ska drömma om?
Varför ska pappa alltid vara med i mina drömmar på ett eller annat sätt?

Förmodligen för att jag saknar honom som en besatt.

Jag börjar komma över min skuld i det hela,
och saknar honom mer än jag skyller mig själv för hans död.

Jag mår bättre dagtid, men drömmarna har kommit tillbaka..
I början dödade han mig 2 nätter i rad,
den tredje natten dödade han mig tillsammans med mamma..
Och det var otroligt verkligt.

Efter det kunde jag inte sova ett par nätter,
men till slut tog jag mig samman och sov.
Drömfri.
men då och då dök han upp i mina drömmar på diskreta platser.
Som väskbärare på en flygplats, i en kö, på en restaurang.
Och ibland drömde jag att jag gjorde saker med honom.
Helt meningslösa saker.
Som att kratta tomten i torsby.

Ibland ser jag honom i verkligheten, eller rättare sagt känner..
Känner att han är i närheten.

Är jag galen?

Igår drömde jag också om pappa, och nu kan jag inte sova..
Vill inte sova..
Ska skriva på boken, måste tänka på annat.

Carpe Diem, och jag menar det

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0