Midsommar
Kan beskrivas med ett par ord.
Fylla, förkylning, fanskap.
Och trevligt att träffa Linus m.fam. och Stefan såklart, det blev bara värdelöst när jag kom hem.
Sillunch vid halv 4, sen fortsatte mamma och slemmet att dricka, sen började de gräla som vanligt.
Och jag satt vid datorn, också det lite som vanligt.
Vi skulle äta grillat vid 7-8, när jag frågade mamma vid 8 om vi skulle äta kex åtminstone så säger hon:
"jamen det är klart att du kan få det"
jag ville inte sitta och äta kex för mig själv?
Jag sa något i stil med det, och då svarade hon med:
"okej, men då gör vi det"
sen gick hon ut, och kom in vid 10.
Trevlig midsommar. Nu har jag klagat av mig och ska sova. Nattinatti<3
Fylla, förkylning, fanskap.
Och trevligt att träffa Linus m.fam. och Stefan såklart, det blev bara värdelöst när jag kom hem.
Sillunch vid halv 4, sen fortsatte mamma och slemmet att dricka, sen började de gräla som vanligt.
Och jag satt vid datorn, också det lite som vanligt.
Vi skulle äta grillat vid 7-8, när jag frågade mamma vid 8 om vi skulle äta kex åtminstone så säger hon:
"jamen det är klart att du kan få det"
jag ville inte sitta och äta kex för mig själv?
Jag sa något i stil med det, och då svarade hon med:
"okej, men då gör vi det"
sen gick hon ut, och kom in vid 10.
Trevlig midsommar. Nu har jag klagat av mig och ska sova. Nattinatti<3
Via Dolorosa
Jag är mer den jag är nu, tror jag. Jag trivs med mig själv, tror jag.
Allt är fortfarande lika overkligt. Om inte mer.
Jag är i grund och botten en ärlig människa, jag hatar lögnare. En lögn är ett minus till världens totalsumma.
Jag tror att vi ligger på minus.
Om något är bestämt, så skall det följas. Att helt gå emot det beslutet är inte acceptabelt, men man kan vrida och vända på det så att man hittar kryphål, det är mer acceptabelt om det inte finns någon annan utväg som är bättre att ta.
Sista utvägen, någonsin, är att ljuga för sina vänner.
Jag tycker om att göra undantag ibland, nu tyckte jag inte att det var lika kul, men likväl var det "nödvändigt".
Undantaget är gjort, nu ska jag bara lära mig att leva med det också.
Allt är fortfarande lika overkligt. Om inte mer.
Jag är i grund och botten en ärlig människa, jag hatar lögnare. En lögn är ett minus till världens totalsumma.
Jag tror att vi ligger på minus.
Om något är bestämt, så skall det följas. Att helt gå emot det beslutet är inte acceptabelt, men man kan vrida och vända på det så att man hittar kryphål, det är mer acceptabelt om det inte finns någon annan utväg som är bättre att ta.
Sista utvägen, någonsin, är att ljuga för sina vänner.
Jag tycker om att göra undantag ibland, nu tyckte jag inte att det var lika kul, men likväl var det "nödvändigt".
Undantaget är gjort, nu ska jag bara lära mig att leva med det också.
Dödslängtan?
Jag hade en sjuk dröm för ett tag sen. Skrev upp den, som jag brukar göra med mina drömmar.
Jag och två andra killar går längs en grusväg, det är natt. Klockan är 12-1 och det är en tung dimma i skogen på båda sidorna om vägen. Jag går i mitten, killen till vänster om mig hette Kevin, och den andre killen hette Tomas. Tomas var tyst medan jag och Kevin pratade om något oväsentligt. Jag hade något sorts ansvar för dem, det kändes som att de litade på mig.
Plötsligt ryste Kevin till och vänder sig skräckslaget om. Han ser något som sakta tynar bort i skogen, en svart skugga som förenade sig med de andra. Jag säger att vi borde gå fortare, så vi fortsätter gå en bit i lite snabbare tempo.
Nästa gång han vänder sig om så snurrar vi runt alla tre, och ser en svart skugga som är mörkare än alla andra skuggor, som ett svart hål som drar in och slukar allt ljus. Den försvann medans vi tittade på den, den revs itu och mörka remsor av tyg tycktes fladdra i vinden trots att det inte blåste. Skuggan materialiserades en bit närmare, som om den svävat fram ur ett träd, och den här gången seglade den ut på vägen vi gick på.
Jag slogs bakåt av en omänsklig kraft och flög över tio meter i den riktning vi gått. Bort från "skuggan" som när den slog råkade visa sitt ansikte för mig. Det var inget ansikte, det var bara en vit mask med tomma svarta hål till ögon och en stelt flinande mun. Nu stod den i månljuset precis bredvid Kevin och Tomas. Varelsen var mer än dubbelt så lång som dem, och fick dem att se ut som små dockor när den la sina handskbeklädda händer på deras axlar och sa:
"Er två ska jag ge Ett instrument för att mäta tid med, och Ett annat så att ni kan färdas fritt genom den."
Och gav dem två guldiga föremål som såg väldigt vackra och dyrbara ut.
Sen svävade den fram till mig, som på ett moln av aska och jord. När den var framme sa den:
"Och dig ger jag ett val: Att fortsätta leva i evig tid, men utan de åtta saker som gör livet värt att leva, eller så ska du dö nu."
Jag tvekade inte. Jag sträckte på huvudet och sa:
"Nej. Det är inte värt det."
Då sträckte varelsen fram en av sina handskbeklädda händer och jag skymtade klor under handskarna,
och så slet han ut hjärtat ur min kropp.
Något skum dröm? Nej faktiskt inte, jag drömmer rätt ofta konstiga saker. Det är dock lite otrevligt när man tänker efter när man vaknar; vad är egentligen de där 8 sakerna som varelsen talade om?
Och när man kommer på det direkt så blir det bara lite läskigare, eftersom de är just 8.
Mina 5 sinnen; syn, hörsel, smak, lukt och känsel.
Och Tro, Hopp och Kärlek.
Utan de sakerna, vad är då värt något? Hellre dör jag.
Peace Out!
Jag och två andra killar går längs en grusväg, det är natt. Klockan är 12-1 och det är en tung dimma i skogen på båda sidorna om vägen. Jag går i mitten, killen till vänster om mig hette Kevin, och den andre killen hette Tomas. Tomas var tyst medan jag och Kevin pratade om något oväsentligt. Jag hade något sorts ansvar för dem, det kändes som att de litade på mig.
Plötsligt ryste Kevin till och vänder sig skräckslaget om. Han ser något som sakta tynar bort i skogen, en svart skugga som förenade sig med de andra. Jag säger att vi borde gå fortare, så vi fortsätter gå en bit i lite snabbare tempo.
Nästa gång han vänder sig om så snurrar vi runt alla tre, och ser en svart skugga som är mörkare än alla andra skuggor, som ett svart hål som drar in och slukar allt ljus. Den försvann medans vi tittade på den, den revs itu och mörka remsor av tyg tycktes fladdra i vinden trots att det inte blåste. Skuggan materialiserades en bit närmare, som om den svävat fram ur ett träd, och den här gången seglade den ut på vägen vi gick på.
Jag slogs bakåt av en omänsklig kraft och flög över tio meter i den riktning vi gått. Bort från "skuggan" som när den slog råkade visa sitt ansikte för mig. Det var inget ansikte, det var bara en vit mask med tomma svarta hål till ögon och en stelt flinande mun. Nu stod den i månljuset precis bredvid Kevin och Tomas. Varelsen var mer än dubbelt så lång som dem, och fick dem att se ut som små dockor när den la sina handskbeklädda händer på deras axlar och sa:
"Er två ska jag ge Ett instrument för att mäta tid med, och Ett annat så att ni kan färdas fritt genom den."
Och gav dem två guldiga föremål som såg väldigt vackra och dyrbara ut.
Sen svävade den fram till mig, som på ett moln av aska och jord. När den var framme sa den:
"Och dig ger jag ett val: Att fortsätta leva i evig tid, men utan de åtta saker som gör livet värt att leva, eller så ska du dö nu."
Jag tvekade inte. Jag sträckte på huvudet och sa:
"Nej. Det är inte värt det."
Då sträckte varelsen fram en av sina handskbeklädda händer och jag skymtade klor under handskarna,
och så slet han ut hjärtat ur min kropp.
Något skum dröm? Nej faktiskt inte, jag drömmer rätt ofta konstiga saker. Det är dock lite otrevligt när man tänker efter när man vaknar; vad är egentligen de där 8 sakerna som varelsen talade om?
Och när man kommer på det direkt så blir det bara lite läskigare, eftersom de är just 8.
Mina 5 sinnen; syn, hörsel, smak, lukt och känsel.
Och Tro, Hopp och Kärlek.
Utan de sakerna, vad är då värt något? Hellre dör jag.
Peace Out!
hipphapphupp
jag har verkligen svårt för det där med rubriker..
och jag måste ändra designen på bloggen så att den blir lättare at läsa.
Blogg.se är cp? Jag kan inte byta till normal text.
SÅJA!
Jag vet inte ens vad jag skulle skriva om, men ändå. Jag la upp lite texter på facebook häromveckan istället.
Jag var på en tjejkompis födelsedagsfirande idag och kände mig som ett fossil. Stack vid halv 10 efter att alla sjungit för henne.
Grattis till henne i alla fall!
Jag har kommit fram till (med hjälp av 2 vänner) att jag sitter alldeles för mycket där jag sitter nu.
Framför datorn.
Jag gör egentligen inte mycket annat, och det är inte så att jag gör något nyttigt så att jag kan tjäna pengar på det jag gör.
Jag sitter här. Jag lyssnar på musik. Jag spelar onlinespel. Jag är rätt bra på det, men jag kan ju inte leva på det.
Får jag ont om pengar ringer jag farmor - allt är löst.
Livet är åt helvete.
Jag fick mina betyg, och fick mina 2 första IG i hela mitt liv. Det slog ingen klocka.
Jag brydde mig inte ett skit rent ut sagt.
Jag har dock gjort ett beslut, ett beslut som kommer påverka mitt liv en lång tid framöver.
Nästa år, sista året på gymnasiet, då ska jag bli årets elev. Jag har ett par morötter som jag tillverkat själv.
Några tänker jag inte skriva här, men en av dem kan jag skriva:
Om jag får några fler IG så blir det komvux och inte resa när jag gått ut. När jag fixat mina betyg så att de ser ut som jag vill ha dem, då, då drar jag. Fuck the Rest.
Jag har tatuerat mig förresten, för er som inte visste detta, det blev rikrigt najs, har ingen bra bild dock eftersom det är runt handleden.. men jag kan ge det ett försök!
Kommer i ett eget inlägg!
Peace Dudettes, I don't have any male readers
och jag måste ändra designen på bloggen så att den blir lättare at läsa.
Blogg.se är cp? Jag kan inte byta till normal text.
SÅJA!
Jag vet inte ens vad jag skulle skriva om, men ändå. Jag la upp lite texter på facebook häromveckan istället.
Jag var på en tjejkompis födelsedagsfirande idag och kände mig som ett fossil. Stack vid halv 10 efter att alla sjungit för henne.
Grattis till henne i alla fall!
Jag har kommit fram till (med hjälp av 2 vänner) att jag sitter alldeles för mycket där jag sitter nu.
Framför datorn.
Jag gör egentligen inte mycket annat, och det är inte så att jag gör något nyttigt så att jag kan tjäna pengar på det jag gör.
Jag sitter här. Jag lyssnar på musik. Jag spelar onlinespel. Jag är rätt bra på det, men jag kan ju inte leva på det.
Får jag ont om pengar ringer jag farmor - allt är löst.
Livet är åt helvete.
Jag fick mina betyg, och fick mina 2 första IG i hela mitt liv. Det slog ingen klocka.
Jag brydde mig inte ett skit rent ut sagt.
Jag har dock gjort ett beslut, ett beslut som kommer påverka mitt liv en lång tid framöver.
Nästa år, sista året på gymnasiet, då ska jag bli årets elev. Jag har ett par morötter som jag tillverkat själv.
Några tänker jag inte skriva här, men en av dem kan jag skriva:
Om jag får några fler IG så blir det komvux och inte resa när jag gått ut. När jag fixat mina betyg så att de ser ut som jag vill ha dem, då, då drar jag. Fuck the Rest.
Jag har tatuerat mig förresten, för er som inte visste detta, det blev rikrigt najs, har ingen bra bild dock eftersom det är runt handleden.. men jag kan ge det ett försök!
Kommer i ett eget inlägg!
Peace Dudettes, I don't have any male readers
