sent, ska upp tidigt
Men ändå sitter jag här, fast i en värld som inte existerar på riktigt.
Min egen värld. Jag slipper tänka om jag vill, jag slipper göra något om jag inte vill.
Handlar livet om att slippa göra saker, eller om att faktiskt genomföra det man tänkt?
Mauro Scocco är förvånansvärt bra.
Jag är trött och mår dåligt. Jag är förvirrad, förtvivlad, förundrad och förkastligt fördummad.
När hände det? När tappade jag kontrollen över mitt liv?
Självkontroll har alltid varit A & O för mig, för med extrem självkontroll så kan man klara det mesta.
Nu dricker jag för att slippa kontrollen. Jag skiter i allt ansvar. varför?
Jag är en svag människa nu, jag vet inte vem jag är. Ska det vara så? Ska jag vara såhär.. tom?
Jag vet inte längre, jag vet inte.. och jag hatar att inte veta saker!
Jag är en kunskapstörstande typ, kunskap är makt sägs det.
Min blogg börjar bli lite väl emotionell, men det är inte så många som läser den ändå.
Jag skriver bara för min egen skull, mina ord och tankar på pränt.
Tänk vad ni vill, säg vad ni vill, men tänk på att det inte är för er jag skriver.
8 månader och 3 dagar idag.. Tiden går fort när man inte tänker, inte känner. Jag vill känna igen.
Jag vill kunna känna lycka, hopp, tro, förväntan, förståelse och förvåning.
Ack, så underskattad känslan av förvåning är..
Kris:
Chockfas
Reaktionsfas
Bearbetningsfas
Har jag kommit till bearbetningsfasen någonsin?
2006, fan vilket jävla piss-år det var.. 3 människor dog, 1 till försökte ta livet av sig.
Jag bearbetade aldrig det.
Jag slutade bara leva lite.
Nu är min pappa död. Förväntar sig folk att jag ska må bättre eller sämre?
Det har gått 8 månader nu, folk verkar tro att jag mår bättre.
BS.
De vill nog att jag ska må bättre, alltså är det vad de ser.
Jag mår sämre och sämre dag för dag. Min mask blir bättre, starkare, mer ogenomtränglig. Ingen ser igenom den helt. Inte ens Stefan gör det längre. Erika har aldrig sett hur det egentligen är. De ser att något är fel. De pushar mig inte att berätta.
Är de rädda? Eller vill de bara inte tro det de ser?
Jag har en roll, jag är glad. Jag är positiv. Jag sprider glädje. Jag är en person att luta sig mot när det blåser.
Om det bara är en roll, vem är då.. jag?
Självklart är jag min roll, eftersom jag gått upp i den. Jag orkar bara inte med den nu.
Jag tänker mer på mig själv nu, än vad jag tänker på andra. För om jag inte tänker på mig själv så går jag under, och då kan jag inte fortsätta hjälpa andra. Byta roll i livet är en tuff sak, speciellt om det är en stor roll.
Jag är vad jag säger mig vara. Och mer. Mycket mer.
Alla människor är unika, men otroligt många fungerar på samma sätt, har samma beteendemönster, samma sätt att tänka. Jag är inte annorlunda, jag är kanske bara mer annorlunda än vad folk tror, eller ens vad jag tror.
Jag tror inte mycket nuförtiden.
I'm crying, I'm lying. Of course I'm smiling.. But inside I'm slowly dying.
Min egen värld. Jag slipper tänka om jag vill, jag slipper göra något om jag inte vill.
Handlar livet om att slippa göra saker, eller om att faktiskt genomföra det man tänkt?
Mauro Scocco är förvånansvärt bra.
Jag är trött och mår dåligt. Jag är förvirrad, förtvivlad, förundrad och förkastligt fördummad.
När hände det? När tappade jag kontrollen över mitt liv?
Självkontroll har alltid varit A & O för mig, för med extrem självkontroll så kan man klara det mesta.
Nu dricker jag för att slippa kontrollen. Jag skiter i allt ansvar. varför?
Jag är en svag människa nu, jag vet inte vem jag är. Ska det vara så? Ska jag vara såhär.. tom?
Jag vet inte längre, jag vet inte.. och jag hatar att inte veta saker!
Jag är en kunskapstörstande typ, kunskap är makt sägs det.
Min blogg börjar bli lite väl emotionell, men det är inte så många som läser den ändå.
Jag skriver bara för min egen skull, mina ord och tankar på pränt.
Tänk vad ni vill, säg vad ni vill, men tänk på att det inte är för er jag skriver.
8 månader och 3 dagar idag.. Tiden går fort när man inte tänker, inte känner. Jag vill känna igen.
Jag vill kunna känna lycka, hopp, tro, förväntan, förståelse och förvåning.
Ack, så underskattad känslan av förvåning är..
Kris:
Chockfas
Reaktionsfas
Bearbetningsfas
Har jag kommit till bearbetningsfasen någonsin?
2006, fan vilket jävla piss-år det var.. 3 människor dog, 1 till försökte ta livet av sig.
Jag bearbetade aldrig det.
Jag slutade bara leva lite.
Nu är min pappa död. Förväntar sig folk att jag ska må bättre eller sämre?
Det har gått 8 månader nu, folk verkar tro att jag mår bättre.
BS.
De vill nog att jag ska må bättre, alltså är det vad de ser.
Jag mår sämre och sämre dag för dag. Min mask blir bättre, starkare, mer ogenomtränglig. Ingen ser igenom den helt. Inte ens Stefan gör det längre. Erika har aldrig sett hur det egentligen är. De ser att något är fel. De pushar mig inte att berätta.
Är de rädda? Eller vill de bara inte tro det de ser?
Jag har en roll, jag är glad. Jag är positiv. Jag sprider glädje. Jag är en person att luta sig mot när det blåser.
Om det bara är en roll, vem är då.. jag?
Självklart är jag min roll, eftersom jag gått upp i den. Jag orkar bara inte med den nu.
Jag tänker mer på mig själv nu, än vad jag tänker på andra. För om jag inte tänker på mig själv så går jag under, och då kan jag inte fortsätta hjälpa andra. Byta roll i livet är en tuff sak, speciellt om det är en stor roll.
Jag är vad jag säger mig vara. Och mer. Mycket mer.
Alla människor är unika, men otroligt många fungerar på samma sätt, har samma beteendemönster, samma sätt att tänka. Jag är inte annorlunda, jag är kanske bara mer annorlunda än vad folk tror, eller ens vad jag tror.
Jag tror inte mycket nuförtiden.
I'm crying, I'm lying. Of course I'm smiling.. But inside I'm slowly dying.
Keep it real...
...varför då? man kan väl få leva i en drömvärld om man vill?
Livet är en komplex sak. Att leva livet är såklart mer komplext, eftersom man då måste planera in hur livet ska gå till. Eller måste man det? Varför inte bara ta dagen som den kommer?
Mindre ansvar eftersom man inte måste komma ihåg att då och då ska jag vara där och där och göra det och det.
Jag ogillar ansvar som jag inte åtagit mig själv, i ett frivilligt val.
Men allt gott kommer med ett visst ansvar, kan någon säga något som är riktigt bra - och där det inte följer med en lika stor del ansvar?
Jag vill flytta hemifrån så att jag kan ta "eget ansvar".
Mer ansvar?
Nej, jag väljer frivilligt att flytta hemifrån.
Jag vill visa att jag kan ta ansvar för min egen hälsa och säkerhet.
Jag vill göra saker själv.
Jag vill fixa ett jobb själv, så att jag kan betala min hyra - själv.
Jag vill göra saker själv, ensam.
Om jag kommer bli bortglömd?
Nej, det tror jag inte.
Om jag kommer förlora vänner på det?
Kanske, men då kan de lika gärna gå!
Bra vänner stannar.
Mina val påverkar många människor har jag märkt.
Värmdö är ett riktigt avlopp, allt skit samlas där och sprids långt och länge.
Varför?
Varför går stockholmstjejer med kortkort och strumpbyxor och klagar på att det är kallt?
Har alla sig själv att skylla för sin dumhet, eller finns det något vi kan skylla på?
Nu när jag lättat mitt hjärta kan jag ju också påpeka att - Hej allihopa, jag är sjuk och hemma från praktiken. I övrigt är jag dooown doown down. hihi. pusspuuuuss.. retards
Livet är en komplex sak. Att leva livet är såklart mer komplext, eftersom man då måste planera in hur livet ska gå till. Eller måste man det? Varför inte bara ta dagen som den kommer?
Mindre ansvar eftersom man inte måste komma ihåg att då och då ska jag vara där och där och göra det och det.
Jag ogillar ansvar som jag inte åtagit mig själv, i ett frivilligt val.
Men allt gott kommer med ett visst ansvar, kan någon säga något som är riktigt bra - och där det inte följer med en lika stor del ansvar?
Jag vill flytta hemifrån så att jag kan ta "eget ansvar".
Mer ansvar?
Nej, jag väljer frivilligt att flytta hemifrån.
Jag vill visa att jag kan ta ansvar för min egen hälsa och säkerhet.
Jag vill göra saker själv.
Jag vill fixa ett jobb själv, så att jag kan betala min hyra - själv.
Jag vill göra saker själv, ensam.
Om jag kommer bli bortglömd?
Nej, det tror jag inte.
Om jag kommer förlora vänner på det?
Kanske, men då kan de lika gärna gå!
Bra vänner stannar.
Mina val påverkar många människor har jag märkt.
Värmdö är ett riktigt avlopp, allt skit samlas där och sprids långt och länge.
Varför?
Varför går stockholmstjejer med kortkort och strumpbyxor och klagar på att det är kallt?
Har alla sig själv att skylla för sin dumhet, eller finns det något vi kan skylla på?
Nu när jag lättat mitt hjärta kan jag ju också påpeka att - Hej allihopa, jag är sjuk och hemma från praktiken. I övrigt är jag dooown doown down. hihi. pusspuuuuss.. retards
Jaha, då var det dags igen
Jag kom på att jag skrev ett riktigt långt inlägg igår, men jag glömde lägga upp det.
Jag började nicka till vid datorn och bestämde mig för att sova istället.
Sov för övrigt 15 timmar i natt, det var skönt!
Såå.. vad ska jag skriva om..
"heeej bloggen"
Var på skidresa med församlingen nu över sportlovet, ett par underbara dagar med lite nytt folk!
3 dudes från högalids församling hakade på oss upp (ÜZT!) så nu känner man dem också..
Hade med oss en konfirmandretard, efter en 30 mil kanske så stannar vi och ska käka, vi lurar i henne att vi är i...
UPPSALA!
och hon går på det. helt.
Hon ska för övrigt taturera sig snart.. och lyssnar på plejsbo..
eeeh.. ja.
Jag mår bra i alla fall, bröt inget men körde lugnt också. hade varit najs att åka med de som kunde åka skidor istället för att chilla med de som är halvbra på bräda, men jag har ju bara mig själv att skylla för det.
Jag har totalt hjärnsläpp. Jag satte mig och började skriva för att jag skulle skriva något vikigt, tror jag..
Ewa fyllde år i söndags och hade sin 4,5-årsfest idag. Den var rätt... eeh.. lam.
Men chill. Najs förfest typ. Hon skickade ut oss för 1,5 timma sen för att hon skulle ut på krogen!
Jag, wolfie, micke, lucas och emma drog hem till micke en stund.
Jag och Wolfgang bestämmer oss för att ta bussen halv, men den gick 5 i halv.
Jag började springa mot bussen - den åker - jag vänder och börjar springa mot nästa busshållplats - orkar inte - stannar och räcker ut tummen i liftarstyle - bussen stannar! - släpper på mig och väntar in Wolfgang som också sprang - vi hann med bussen!!!
Riktigt sweet alltså
Nu ska jag.. sova. Ska fixa lite saker imorgon och möta erika vid centralen vid 11 - på kvällen.. Hoppas jag vaknar i tid, ska nog ställa klockan. Måste försöka hitta "tha thing" jag letar efter i stan.
Värrinaajs
Kippis!
Jag började nicka till vid datorn och bestämde mig för att sova istället.
Sov för övrigt 15 timmar i natt, det var skönt!
Såå.. vad ska jag skriva om..
"heeej bloggen"
Var på skidresa med församlingen nu över sportlovet, ett par underbara dagar med lite nytt folk!
3 dudes från högalids församling hakade på oss upp (ÜZT!) så nu känner man dem också..
Hade med oss en konfirmandretard, efter en 30 mil kanske så stannar vi och ska käka, vi lurar i henne att vi är i...
UPPSALA!
och hon går på det. helt.
Hon ska för övrigt taturera sig snart.. och lyssnar på plejsbo..
eeeh.. ja.
Jag mår bra i alla fall, bröt inget men körde lugnt också. hade varit najs att åka med de som kunde åka skidor istället för att chilla med de som är halvbra på bräda, men jag har ju bara mig själv att skylla för det.
Jag har totalt hjärnsläpp. Jag satte mig och började skriva för att jag skulle skriva något vikigt, tror jag..
Ewa fyllde år i söndags och hade sin 4,5-årsfest idag. Den var rätt... eeh.. lam.
Men chill. Najs förfest typ. Hon skickade ut oss för 1,5 timma sen för att hon skulle ut på krogen!
Jag, wolfie, micke, lucas och emma drog hem till micke en stund.
Jag och Wolfgang bestämmer oss för att ta bussen halv, men den gick 5 i halv.
Jag började springa mot bussen - den åker - jag vänder och börjar springa mot nästa busshållplats - orkar inte - stannar och räcker ut tummen i liftarstyle - bussen stannar! - släpper på mig och väntar in Wolfgang som också sprang - vi hann med bussen!!!
Riktigt sweet alltså
Nu ska jag.. sova. Ska fixa lite saker imorgon och möta erika vid centralen vid 11 - på kvällen.. Hoppas jag vaknar i tid, ska nog ställa klockan. Måste försöka hitta "tha thing" jag letar efter i stan.
Värrinaajs
Kippis!
