Mina föräldrar. Dagens grej, passande.
Haha, här sitter jag och tänker på mina päron, och tänkte att jag skulle börja tänka på något annat och gå och lägga mig.. Så fick jag plötsligt en snilleblixt, och kom på att jag inte bloggat på ett tag, igen.
Så, nu blir det till att skriva av sig istället!
Mina föräldrar bestod från början av två individer av olika kön. Så som det brukar vara.
De träffades på en krog, och de träffades i baren eftersom ingen av dem någonsin gillat att dansa.
De "hookade" och bytte nummer eller något, om det ens fanns då?
De tillverkade mig på ett värdshus på öland påskhelgen 1990. Min far hade druckit en flaska whiskey innan, så det är väl ett litet mirakel att jag kom till alls! xD
Min mamma är 53 och fyller 54 den 23e juli, pappa skulle ha fyllt 52 i november.
För er som inte vet om det, så dog min pappa den 22a juli 2009. Eftersom jag har minst en läsare som är lite känslig så ska jag inte gå in på detaljer, men han dog av hjärtstillestånd pga leversvikt. Eller snarare så dog han pga att alkoholen tog över hans liv.
Min mamma är ett överkänsligt, lätt kontrollerande nervvrak. För övrigt så försöker hon vara en första klassens curlingmorsa, och jag har fått svårt för det på sistone.
Min mamma är i övrigt 164 lång, och väger.. Skulle gissa på 58 kilo. Min pappa var 170, och vägde (frisk) ca 75 kilo. Han var med andra ord ganska bitig! Jag ska försöka hitta en bild på dem när de var tillsammans och scanna in den här senare!
Pappa jobbade som snickare hela livet, och mamma har jobbat på ett äldreboende, och som dagisfröken.
Vad kan man säga mer.. Jag och pappa hade inte så bra kontakt i slutet, men nu när allt är förbi så kan jag säga såhär: Han var den bästa pappa jag kunnat ha. Jag saknar honom mer än min kropp klarar av ibland.
Man uppskattar inte det man har tillräckligt förrän det är borta.
Det blev inte så mycket av en bok, det är vissa saker man inte ska skriva om sina föräldrar ens på sin blogg.
Nu ska jag sätta mig och rita klart en smått fantastisk teckning, den kanske kommer upp imorgon så kan jag köra en "dagens" då också, imorgon kväll. Imorgon tänkte jag att jag skulle försöka hitta mig själv igen, gräva runt djupt inne i min hjärna och själ och hitta de fragment av den Tonie som var.
Jag är trött på att inte känna saker, jag vill känna doften av årstiderna, jag vill känna tro, och jag vill framförallt känna hopp. Och kärlek. Jag är bara ett tomt jävla skal som bara går på instinkt.
Fuck that, I say..
Trött på skiten!
Så, nu blir det till att skriva av sig istället!
Mina föräldrar bestod från början av två individer av olika kön. Så som det brukar vara.
De träffades på en krog, och de träffades i baren eftersom ingen av dem någonsin gillat att dansa.
De "hookade" och bytte nummer eller något, om det ens fanns då?
De tillverkade mig på ett värdshus på öland påskhelgen 1990. Min far hade druckit en flaska whiskey innan, så det är väl ett litet mirakel att jag kom till alls! xD
Min mamma är 53 och fyller 54 den 23e juli, pappa skulle ha fyllt 52 i november.
För er som inte vet om det, så dog min pappa den 22a juli 2009. Eftersom jag har minst en läsare som är lite känslig så ska jag inte gå in på detaljer, men han dog av hjärtstillestånd pga leversvikt. Eller snarare så dog han pga att alkoholen tog över hans liv.
Min mamma är ett överkänsligt, lätt kontrollerande nervvrak. För övrigt så försöker hon vara en första klassens curlingmorsa, och jag har fått svårt för det på sistone.
Min mamma är i övrigt 164 lång, och väger.. Skulle gissa på 58 kilo. Min pappa var 170, och vägde (frisk) ca 75 kilo. Han var med andra ord ganska bitig! Jag ska försöka hitta en bild på dem när de var tillsammans och scanna in den här senare!
Pappa jobbade som snickare hela livet, och mamma har jobbat på ett äldreboende, och som dagisfröken.
Vad kan man säga mer.. Jag och pappa hade inte så bra kontakt i slutet, men nu när allt är förbi så kan jag säga såhär: Han var den bästa pappa jag kunnat ha. Jag saknar honom mer än min kropp klarar av ibland.
Man uppskattar inte det man har tillräckligt förrän det är borta.
Det blev inte så mycket av en bok, det är vissa saker man inte ska skriva om sina föräldrar ens på sin blogg.
Nu ska jag sätta mig och rita klart en smått fantastisk teckning, den kanske kommer upp imorgon så kan jag köra en "dagens" då också, imorgon kväll. Imorgon tänkte jag att jag skulle försöka hitta mig själv igen, gräva runt djupt inne i min hjärna och själ och hitta de fragment av den Tonie som var.
Jag är trött på att inte känna saker, jag vill känna doften av årstiderna, jag vill känna tro, och jag vill framförallt känna hopp. Och kärlek. Jag är bara ett tomt jävla skal som bara går på instinkt.
Fuck that, I say..
Trött på skiten!
Imorgon är början på framtiden. En ljusare framtid.
Deppmode.
Folk dör, folk lever.
Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är.
Vart jag mig än i världen vänder står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer, lyckan går, men Du förbliver Fader Vår.
Folk lämnar den här världen och fortsätter till nästa.
De lämnar oss här, på den här skithögen vi kallar för Tellus. Eller Jorden om man vill det.
Jag tycker att det är rätt taskigt egentligen.
Varför ska de få komma till himlen och slippa allt lidande vi utsätts för här när de lämnar oss?
Jag tror på Gud, helt allvarligt. Gud är en grinig surpuppa som bara ställer till med problem för folk i min omgivning.
Eller så är det såhär: Problemen dras till mig, alternativt - Jag dras till problemen.
Jag har i vilket fall flyttat hem nu. Hem till min mama.
Jag vet inte hur många som orkat följa min blogg och hängt med på att jag bodde hos Erika i 2 månader.
(Tack för den tiden Erika, det var riktigt, riktigt soft!)
Men nu är jag hemma.
Jag funderar ganska mycket numera. Jag har tänkt över en massa saker på sistone.
Jag vill inte bli snickare.
Jag vill inte bo hemma.
Jag vill inte snusa.
Jag vill inte gå i skolan.
Jag vill INTE bo på värmdö!
Och planerat lagom mycket:
Jag ska resa utomlands en månad från den 2a eller 3e juli.
Jag ska chilla i ett kloster en längre tid.
Jag ska flytta ihop med Jonathan när jag kommer hem och skaffat mig ett jobb.
Jag ska (obviously) skaffa mig ett jobb, förmodligen som sopgubbe/parkeringsvakt eller något annat högklassigt.
Jag vill bara ha pengar till mat och hyra. Resten kan jag jobba ihop svart, kanske som massör på kvällar och helger?
Okej, allvarligt kanske..
På sistone har jag börjat tänka på en tjej, och eftersom min kompis också gillar henne, och en annan kompis också, så funderar jag skarpt på att strunta i det. Även om jag skulle få henne så är det inte värt att förlora vänskapen med de andra två. Jag är väldigt försiktig med sådant.
Jag är intresserad av en annan tjej också, så det är lugnt. Jag tar inte så illa upp om någon av de andra får henne.
Dock, den andra tjejen blev (för 4 timmar sedan) tillsammans med en random snubbe.
När livet är förjävligt och man inte tror att det kan bli så mycket värre, varför blir det det då?
Jag överlever allt och alla, men ibland.. Ibland börjar jag tveka igen.
Ibland funderar jag på om det inte vore bättre att liksom.. Kila iväg.
Nu snackar vi Australien, inte längre bort än så alltså.
Nej, nu har jag druckit tillräckligt. Jag är en liten människa, fångad i en liten kropp.
Jag är svag för alkohol. När jag dricker så skakar inte mina händer längre, och jag antar att det är ett ganska dåligt tecken för en 20åring.
Nej, fan, nu räcker det med deprimerat nonsenstramsens, godnatt alla människor, och ursäkta om jag råkade få er på dåligt humör!
Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är.
Vart jag mig än i världen vänder står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer, lyckan går, men Du förbliver Fader Vår.
Folk lämnar den här världen och fortsätter till nästa.
De lämnar oss här, på den här skithögen vi kallar för Tellus. Eller Jorden om man vill det.
Jag tycker att det är rätt taskigt egentligen.
Varför ska de få komma till himlen och slippa allt lidande vi utsätts för här när de lämnar oss?
Jag tror på Gud, helt allvarligt. Gud är en grinig surpuppa som bara ställer till med problem för folk i min omgivning.
Eller så är det såhär: Problemen dras till mig, alternativt - Jag dras till problemen.
Jag har i vilket fall flyttat hem nu. Hem till min mama.
Jag vet inte hur många som orkat följa min blogg och hängt med på att jag bodde hos Erika i 2 månader.
(Tack för den tiden Erika, det var riktigt, riktigt soft!)
Men nu är jag hemma.
Jag funderar ganska mycket numera. Jag har tänkt över en massa saker på sistone.
Jag vill inte bli snickare.
Jag vill inte bo hemma.
Jag vill inte snusa.
Jag vill inte gå i skolan.
Jag vill INTE bo på värmdö!
Och planerat lagom mycket:
Jag ska resa utomlands en månad från den 2a eller 3e juli.
Jag ska chilla i ett kloster en längre tid.
Jag ska flytta ihop med Jonathan när jag kommer hem och skaffat mig ett jobb.
Jag ska (obviously) skaffa mig ett jobb, förmodligen som sopgubbe/parkeringsvakt eller något annat högklassigt.
Jag vill bara ha pengar till mat och hyra. Resten kan jag jobba ihop svart, kanske som massör på kvällar och helger?
Okej, allvarligt kanske..
På sistone har jag börjat tänka på en tjej, och eftersom min kompis också gillar henne, och en annan kompis också, så funderar jag skarpt på att strunta i det. Även om jag skulle få henne så är det inte värt att förlora vänskapen med de andra två. Jag är väldigt försiktig med sådant.
Jag är intresserad av en annan tjej också, så det är lugnt. Jag tar inte så illa upp om någon av de andra får henne.
Dock, den andra tjejen blev (för 4 timmar sedan) tillsammans med en random snubbe.
När livet är förjävligt och man inte tror att det kan bli så mycket värre, varför blir det det då?
Jag överlever allt och alla, men ibland.. Ibland börjar jag tveka igen.
Ibland funderar jag på om det inte vore bättre att liksom.. Kila iväg.
Nu snackar vi Australien, inte längre bort än så alltså.
Nej, nu har jag druckit tillräckligt. Jag är en liten människa, fångad i en liten kropp.
Jag är svag för alkohol. När jag dricker så skakar inte mina händer längre, och jag antar att det är ett ganska dåligt tecken för en 20åring.
Nej, fan, nu räcker det med deprimerat nonsenstramsens, godnatt alla människor, och ursäkta om jag råkade få er på dåligt humör!
Veni, Vidi, Vici
