Cheesey Bloggar

Folk dör, folk lever.

Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är.
Vart jag mig än i världen vänder står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer, lyckan går, men Du förbliver Fader Vår.

Folk lämnar den här världen och fortsätter till nästa.
De lämnar oss här, på den här skithögen vi kallar för Tellus. Eller Jorden om man vill det.
Jag tycker att det är rätt taskigt egentligen.
Varför ska de få komma till himlen och slippa allt lidande vi utsätts för här när de lämnar oss?

Jag tror på Gud, helt allvarligt. Gud är en grinig surpuppa som bara ställer till med problem för folk i min omgivning.
Eller så är det såhär: Problemen dras till mig, alternativt - Jag dras till problemen.

Jag har i vilket fall flyttat hem nu. Hem till min mama.
Jag vet inte hur många som orkat följa min blogg och hängt med på att jag bodde hos Erika i 2 månader.
(Tack för den tiden Erika, det var riktigt, riktigt soft!)

Men nu är jag hemma.
Jag funderar ganska mycket numera. Jag har tänkt över en massa saker på sistone.
Jag vill inte bli snickare.
Jag vill inte bo hemma.
Jag vill inte snusa.
Jag vill inte gå i skolan.
Jag vill INTE bo på värmdö!

Och planerat lagom mycket:
Jag ska resa utomlands en månad från den 2a eller 3e juli.
Jag ska chilla i ett kloster en längre tid.
Jag ska flytta ihop med Jonathan när jag kommer hem och skaffat mig ett jobb.
Jag ska (obviously) skaffa mig ett jobb, förmodligen som sopgubbe/parkeringsvakt eller något annat högklassigt.

Jag vill bara ha pengar till mat och hyra. Resten kan jag jobba ihop svart, kanske som massör på kvällar och helger?

---

Okej, allvarligt kanske..
På sistone har jag börjat tänka på en tjej, och eftersom min kompis också gillar henne, och en annan kompis också, så funderar jag skarpt på att strunta i det. Även om jag skulle få henne så är det inte värt att förlora vänskapen med de andra två. Jag är väldigt försiktig med sådant.

Jag är intresserad av en annan tjej också, så det är lugnt. Jag tar inte så illa upp om någon av de andra får henne.
Dock, den andra tjejen blev (för 4 timmar sedan) tillsammans med en random snubbe.
När livet är förjävligt och man inte tror att det kan bli så mycket värre, varför blir det det då?

Jag överlever allt och alla, men ibland.. Ibland börjar jag tveka igen.
Ibland funderar jag på om det inte vore bättre att liksom.. Kila iväg.
Nu snackar vi Australien, inte längre bort än så alltså.

Nej, nu har jag druckit tillräckligt. Jag är en liten människa, fångad i en liten kropp.
Jag är svag för alkohol. När jag dricker så skakar inte mina händer längre, och jag antar att det är ett ganska dåligt tecken för en 20åring.


Nej, fan, nu räcker det med deprimerat nonsenstramsens, godnatt alla människor, och ursäkta om jag råkade få er på dåligt humör!