...
Ja jävlar i helvete vad bra det gick att vända på dygnet...
Nu ska jag skriva lite, och sen sova..
Men jag är rädd för att sova, rädd för att drömma..
Varför kan man inte bestämma vad man ska drömma om?
Varför ska pappa alltid vara med i mina drömmar på ett eller annat sätt?
Förmodligen för att jag saknar honom som en besatt.
Jag börjar komma över min skuld i det hela,
och saknar honom mer än jag skyller mig själv för hans död.
Jag mår bättre dagtid, men drömmarna har kommit tillbaka..
I början dödade han mig 2 nätter i rad,
den tredje natten dödade han mig tillsammans med mamma..
Och det var otroligt verkligt.
Efter det kunde jag inte sova ett par nätter,
men till slut tog jag mig samman och sov.
Drömfri.
men då och då dök han upp i mina drömmar på diskreta platser.
Som väskbärare på en flygplats, i en kö, på en restaurang.
Och ibland drömde jag att jag gjorde saker med honom.
Helt meningslösa saker.
Som att kratta tomten i torsby.
Ibland ser jag honom i verkligheten, eller rättare sagt känner..
Känner att han är i närheten.
Är jag galen?
Igår drömde jag också om pappa, och nu kan jag inte sova..
Vill inte sova..
Ska skriva på boken, måste tänka på annat.
Carpe Diem, och jag menar det
Nu ska jag skriva lite, och sen sova..
Men jag är rädd för att sova, rädd för att drömma..
Varför kan man inte bestämma vad man ska drömma om?
Varför ska pappa alltid vara med i mina drömmar på ett eller annat sätt?
Förmodligen för att jag saknar honom som en besatt.
Jag börjar komma över min skuld i det hela,
och saknar honom mer än jag skyller mig själv för hans död.
Jag mår bättre dagtid, men drömmarna har kommit tillbaka..
I början dödade han mig 2 nätter i rad,
den tredje natten dödade han mig tillsammans med mamma..
Och det var otroligt verkligt.
Efter det kunde jag inte sova ett par nätter,
men till slut tog jag mig samman och sov.
Drömfri.
men då och då dök han upp i mina drömmar på diskreta platser.
Som väskbärare på en flygplats, i en kö, på en restaurang.
Och ibland drömde jag att jag gjorde saker med honom.
Helt meningslösa saker.
Som att kratta tomten i torsby.
Ibland ser jag honom i verkligheten, eller rättare sagt känner..
Känner att han är i närheten.
Är jag galen?
Igår drömde jag också om pappa, och nu kan jag inte sova..
Vill inte sova..
Ska skriva på boken, måste tänka på annat.
Carpe Diem, och jag menar det
Nu har jag börjat skriva på boken!
Tänkte bara meddela min för tillfället enda läsare att jag har något bättre för mig än att bara sitta och spela.
Jag tänker dock be dig att läsa den när jag kommit en bit syrran ;)
Har en bra story på g, och jag blir nästan uppspelt av att skriva.. så det blir förhoppningsvis en rätt hyfsad bok xD
Jag tänker dock be dig att läsa den när jag kommit en bit syrran ;)
Har en bra story på g, och jag blir nästan uppspelt av att skriva.. så det blir förhoppningsvis en rätt hyfsad bok xD
Mer tankar
Om ditt och datt.....
såå.. here goes!
.....jag kan ju ändå inte sova om nätterna
såå.. here goes!
Jag vet att det inte ser så bra ut på bloggen, men jag jobbar på det..
Jag har börjat "jobba på" väldigt mycket på sistone.
Och resten av texten blir en normal brödtext, bara för att jag är trött på den här stilen!
Jag har börjat "jobba på" väldigt mycket på sistone.
Och resten av texten blir en normal brödtext, bara för att jag är trött på den här stilen!
Det kommer bli riktigt jobbigt för den som vill försöka sig på att läsa skiten, men det skiter jag i. De två läsare jag har verkar bearbeta sig igenom den andra texten ändå. Och för mig gör det ingen större skillnad egentligen! Jag ska skaffa en ny "public" blogg, den kommer innehålla mer glamourösa, fanatiska, steatopygiska saker. Mer pratbara saker, helt enkelt. och det här blir ett av de sista inläggen jag gör på den här innan jag kickar dit ett lösen. (bara för att liksom)
Dock kommer jag aldrig sätta lösen på min blogg, men jag kan ju alltid hindra vissa från att läsa det jag skriver.. vilket skulle vara najs ibland.. förvisso, jag skulle ju kunna ge lösenordet till ett par utvalda så kan jag slippa oroa mig för att nån loggar in på en annan dator bla bla bla.
Det jag egentligen skulle komma till:
Jag vet inte vad som händer runt omkring mig längre, folk som inte vet hur det är fatt med mig egentligen drar sig bort från mig.
Jag hade en filmkväll ikväll, det var nog ett av de sämsta filmkvällsförsöken jag varit med om. 1 film och sen var det jag och stefan kvar.
Dock kommer jag aldrig sätta lösen på min blogg, men jag kan ju alltid hindra vissa från att läsa det jag skriver.. vilket skulle vara najs ibland.. förvisso, jag skulle ju kunna ge lösenordet till ett par utvalda så kan jag slippa oroa mig för att nån loggar in på en annan dator bla bla bla.
Det jag egentligen skulle komma till:
Jag vet inte vad som händer runt omkring mig längre, folk som inte vet hur det är fatt med mig egentligen drar sig bort från mig.
Jag hade en filmkväll ikväll, det var nog ett av de sämsta filmkvällsförsöken jag varit med om. 1 film och sen var det jag och stefan kvar.
Var det verkligen så tråkigt? ...I guess so...
Men ändå, ingen försökte heller.. Jag kanske inte fungerar så pass bra i en grupp på 5-7 personer, jag kanske fungerar bättre med en massa människor, eller med 1-2 personer. Jag vet inte..
Vad tycker ni läsare?
Jag har tänkt väldigt mycket nu.. På nätterna när jag ligger vaken eller sitter här och skriver.
Jag jobbar lite i huvudet på en bok
Jag tänker på ödet, ånger och förnuft
Jag tänker på rättvisa och svek
Jag tänker på mobbing och andra respektlösa gärningar
Jag tänker på respekt
Kommunikation är en av de viktigaste sakerna i ett förhållande, oavsett vad för sorts förhållande.
Kommunikation och just respekt. Kärlek är ju självklart..
Men, tänk om någon inte respekterar att du vill vara ifred, inte vill prata om vissa saker och inte visar kärlek på samma sätt som du?
Vad blir det av ett sånt förhållande?
Jag har lyssnat väldigt väldigt mycket på lars winnerbäck, men jag borde kanske lyssna lite på rise against, ska ju ändå se dom på fredag.. men jag har ingen lust att gå längre.
Varför ska jag gå på en konsert med ett band jag inte lyssnar på?
Jag ser hellre till att få något gjort här hemma istället.
Jag ska såga till en bräda imorgon, direkt när jag vaknar. Då stör jag inte grannarna lika mycket som om jag skulle börja med det nu, eller för 3 timmar sen.
Jag vet inte vart mitt liv är på väg för tillfället. Jag hade så många trygga hamnar, men nu känner jag mig som en liten roddbåt mitt ute på det stora havet..
And i LIKE IT!
Jag gillar att inte ha något mål långt fram i livet, att det där, det ska jag göra då och då och då och då..
Det är lättare med drömmar, de är till skillnad från mål ingen besvikelse om man inte uppnår dem. Och skitsamma om vägen är krokig på vägen dit. Om jag väl uppnår en dröm så är det ju värt det, och resan dit blir så mycket bättre!
Som i Odysseén.. Odysseus har en kort väg hem, men råkar ut för Poseidons vrede och blablabla. Grejen är att han måste ha fått en massa adrenalinkickar under den resan. Och dessutom lärt sig massor av nyttigheter.
En varg - för kraften, självständigheten, månskensbesattheten och utstrålningen
En klippa - att luta sig mot när ödets nyckfulla vindar blåser hårt.
En björn - för pälsens skull (a) och för styrkan, samt storleken.. en rätt liten björn alltså.
Funderar på att lägga till ett tassavtryck också - för fötterna, löpandet på livets väg
Det finns mycket man kan göra med en text för att få den att bli "bättre". Men utan handling så är det en död text.
Döda texter är inge kul att läsa. Det här känns som en sådan.
Åtminstone början.
Jag behöver ett intyg från skolan, att jag går i skolan, så att jag kan skicka det till pliktverket. Jag vill göra lumpen, helst nu på en gång.
Tänk om jag skulle komma in där jag vill.. Det är fan så mycket viktigare för mig än att välja en skola att gå på...
Lumpen kan man bara göra en gång, på ett ställe. Ingen chans att ändra sig. Jag kommer klara det. Om jag får chansen...
Och så tänker jag börja träna kickbox. Nu.
Så att jag kan sova om nätterna..
Nä, klockan börjar bli mycket, bäst att jag går och lägger mig så att inte mamma dampar loss.
G'natt Worldie
Vad tycker ni läsare?
Jag har tänkt väldigt mycket nu.. På nätterna när jag ligger vaken eller sitter här och skriver.
Jag jobbar lite i huvudet på en bok
Jag tänker på ödet, ånger och förnuft
Jag tänker på rättvisa och svek
Jag tänker på mobbing och andra respektlösa gärningar
Jag tänker på respekt
Kommunikation är en av de viktigaste sakerna i ett förhållande, oavsett vad för sorts förhållande.
Kommunikation och just respekt. Kärlek är ju självklart..
Men, tänk om någon inte respekterar att du vill vara ifred, inte vill prata om vissa saker och inte visar kärlek på samma sätt som du?
Vad blir det av ett sånt förhållande?
Jag har lyssnat väldigt väldigt mycket på lars winnerbäck, men jag borde kanske lyssna lite på rise against, ska ju ändå se dom på fredag.. men jag har ingen lust att gå längre.
Varför ska jag gå på en konsert med ett band jag inte lyssnar på?
Jag ser hellre till att få något gjort här hemma istället.
Jag ska såga till en bräda imorgon, direkt när jag vaknar. Då stör jag inte grannarna lika mycket som om jag skulle börja med det nu, eller för 3 timmar sen.
Jag vet inte vart mitt liv är på väg för tillfället. Jag hade så många trygga hamnar, men nu känner jag mig som en liten roddbåt mitt ute på det stora havet..
And i LIKE IT!
Jag gillar att inte ha något mål långt fram i livet, att det där, det ska jag göra då och då och då och då..
Det är lättare med drömmar, de är till skillnad från mål ingen besvikelse om man inte uppnår dem. Och skitsamma om vägen är krokig på vägen dit. Om jag väl uppnår en dröm så är det ju värt det, och resan dit blir så mycket bättre!
Som i Odysseén.. Odysseus har en kort väg hem, men råkar ut för Poseidons vrede och blablabla. Grejen är att han måste ha fått en massa adrenalinkickar under den resan. Och dessutom lärt sig massor av nyttigheter.
Och det är det jag vill.
Jag är liite beroende av adrenalin, och jag vill verkligen lära mig. Prova saker jag inte gjort. Göra saker andra normalt sett inte gör. Tatuera något som betyder något för just mig, och som ingen annan tatuerat precis likadant. En varg - för kraften, självständigheten, månskensbesattheten och utstrålningen
En klippa - att luta sig mot när ödets nyckfulla vindar blåser hårt.
En björn - för pälsens skull (a) och för styrkan, samt storleken.. en rätt liten björn alltså.
Funderar på att lägga till ett tassavtryck också - för fötterna, löpandet på livets väg
Intressant va? jag kom inte alls på den sista nyss...
Det finns mycket man kan göra med en text för att få den att bli "bättre". Men utan handling så är det en död text.
Döda texter är inge kul att läsa. Det här känns som en sådan.
Åtminstone början.
Jag behöver ett intyg från skolan, att jag går i skolan, så att jag kan skicka det till pliktverket. Jag vill göra lumpen, helst nu på en gång.
Tänk om jag skulle komma in där jag vill.. Det är fan så mycket viktigare för mig än att välja en skola att gå på...
Lumpen kan man bara göra en gång, på ett ställe. Ingen chans att ändra sig. Jag kommer klara det. Om jag får chansen...
Och så tänker jag börja träna kickbox. Nu.
Så att jag kan sova om nätterna..
Nä, klockan börjar bli mycket, bäst att jag går och lägger mig så att inte mamma dampar loss.
G'natt Worldie
~ gratias ago vos pro condita mihi sentio horrendus ~
~ dum im iam ut tristis ut licet ~
~ dum im iam ut tristis ut licet ~
Dags att skriva av mig om mina tankar
Jag har börjat tänka väldigt mycket, på allt och ingenting förvisso
men jag tänker igen.
Att allt kan gå så åt helvete..
Varför har jag gjort så många misstag?
Och varför gör jag dem ännu?
Borde jag inte ha lärt mig vid det här laget..?
Jag har inget svar, hoppas på mirakel.
Jag ångrar väldigt, väldigt lite i mitt liv
Det är så värdelöst att ångra saker, det är bättre att dra lärdom av det som skett
och inte göra om det.
Men det är en sak, en enda sak som jag alltid kommer ångra.
En sak som har förändrat mitt liv drastiskt och brutalt.
Jag skulle ha prioriterat pappa över mamma.
Alltid valde jag bort honom, och nu kan jag aldrig välja honom igen.
När jag var 8 skiljde sig mina föräldrar och jag valde att flytta med mamma till lägenheten i Hemmesta, istället för att bo kvar med pappa i huset i Torsby.
Redan där gjorde jag fel,
huset stod till försäljning straxt därpå och pappa flyttade till
farmor och farfars sommarställe ute på Torsby holme.
Jag bodde där ett par veckor, enbart av skulden jag kände för att jag valde bort honom.
Och det gick bättre, pappa köpte ut mamma från huset och flyttade tillbaka.
Jag blev ett typiskt skilsmässobarn och bodde varannan vecka hos respektive förälder.
Jag skulle komma att önska mig en lillebror i
julklapp och födelsedagspresent i flera år framöver.
Varje gång en stjärna föll, från den stunden, så har jag önskat mig att jag skulle bli modigare.
Ibland gör jag det nu också, men av andra orsaker.
Och jag önskar mig något annat också..
Väldigt få gånger har jag gjort som jag själv velat göra.
I alla frågor och situationer.
Jag ville aldrig flytta med mamma, eller rättare sagt så ville jag aldrig flytta bort från pappa.
Jag antar att jag kan skylla på att jag var ung och inte visste vad jag gjorde,
men jag visste redan då att jag valde bort pappa.
Mamma är väldigt bra på att böja tankar och känslor så att hon får som hon vill.
Jag trodde alltid att det var pappa som var "skurken" i familjen.
Falskt; men det är först nu jag förstår..
Jag förstår nu hur han måste ha känt, eftersom jag har gjort samma sak igen.
I det tillfället jag "valde bort" Erika (inblandade vet vad jag pratar om)
då borde jag ha upptäckt det, att jag gjort det igen.
Jag valde bort någon, för någon annans bästa.
Någon jag just då brydde mig mer om.
Gaby, såklart.
Men grejen var den att jag nu, efter att ha pratat med Erika om det,
så förstår jag hur pappa måste ha känt i över 9 år.
Jag valde alltid bort honom.
Såg honom som min flyktväg från mamma medan det borde ha varit annorlunda.
Jag valde bort honom på socialkontoret, två gånger
Jag valde bort honom när mamma försökte ta självmord och jag fick panik.
Men jag förstod inte att pappa mådde lika dåligt som jag.
Att han också brydde sig som jag gjorde.
Att han också behövde någon att prata med.
Jag träffade honom inte på 3 månader.
Ringde inte upp när han ringt.
Och svarade inte heller.
Ingen kontakt med sin son som han sa,
och förmodligen också gjorde,
älskade över allt annat.
Jag har inte alltid sett upp till min pappa som den starkaste,
den som alltid löser problemen åt mig
och kommer när jag behöver hjälp.
Men när jag var liten så var det pappa jag skrek på när jag gjorde illa mig på dagis
det var pappa jag såg upp till.
Och det är pappa jag ser upp till nu.
Tänk er tanken att bli bortvald av någon ni så att säga behöver för att känna er "hemma".
Tänk er den tanken, och multiplicera den med 9 år och 4 månader.
Efter det började jag spendera min tid med pappa.
Men då låg han redan på sjukhus.
Om jag hade valt annorlunda, bara det senaste året..
Då hade jag stått uppe på kinamuren och tittat på solnedgången med pappa nu.
Nu kommer jag aldrig kunna göra det, aldrig med pappa.
Men jag kommer göra det, bara för att på något vis.. uppfylla en av hans drömmar.
Jag kommer att åka till Sydamerika och paddla i Amazonasfloden,
Jag kommer att åka till Öland, samma rum på samma hotell som vanligt..
men det kommer inte vara samma sak utan honom
Oliver gav mig råd för ungefär två månader sen; bry dig bara om dig själv, skit i vad andra tycker och gör bara det du tycker är rätt.
Men med tanke på att en annan sak han sa stämde så vet jag inte om jag tänker följa hans råd längre.
Han sa att mina släktingar och vänner skulle vara där och stötta mig, men att de skulle försvinna snabbt också.
Och det gjorde de, det gjorde han.
Samtidigt som jag bara bryr mig om mig själv så prioriterar jag inte de jag borde.
Jag skiter i skolan och jag skiter i hur andra mår. Jag bryr mig mest om mig själv.
Samtidigt rasar mina vänners världar ihop.
Dags att återgå till min roll som psykolog och bra vän.
Bra pojkvän.
Jag ska bättra mig, även om jag kommer behöva spela teater på fler ställen än sjöliden och i skolan
så ska jag bli bättre.
Till slut kommer jag ha lärt mig min roll så pass bra att jag inte bryter ihop mer
Inte krånglar till saker som inte behöver krånglas till
Inte förstör saker som inte får förstöras
tro och hopp
~ spero meus abbas reperio pacis in silentium ~
~ spes diligo quod fides combined mos servo genus hominum ex nex ~
men jag tänker igen.
Att allt kan gå så åt helvete..
Varför har jag gjort så många misstag?
Och varför gör jag dem ännu?
Borde jag inte ha lärt mig vid det här laget..?
Jag har inget svar, hoppas på mirakel.
Jag ångrar väldigt, väldigt lite i mitt liv
Det är så värdelöst att ångra saker, det är bättre att dra lärdom av det som skett
och inte göra om det.
Men det är en sak, en enda sak som jag alltid kommer ångra.
En sak som har förändrat mitt liv drastiskt och brutalt.
Jag skulle ha prioriterat pappa över mamma.
Alltid valde jag bort honom, och nu kan jag aldrig välja honom igen.
När jag var 8 skiljde sig mina föräldrar och jag valde att flytta med mamma till lägenheten i Hemmesta, istället för att bo kvar med pappa i huset i Torsby.
Redan där gjorde jag fel,
huset stod till försäljning straxt därpå och pappa flyttade till
farmor och farfars sommarställe ute på Torsby holme.
Jag bodde där ett par veckor, enbart av skulden jag kände för att jag valde bort honom.
Och det gick bättre, pappa köpte ut mamma från huset och flyttade tillbaka.
Jag blev ett typiskt skilsmässobarn och bodde varannan vecka hos respektive förälder.
Jag skulle komma att önska mig en lillebror i
julklapp och födelsedagspresent i flera år framöver.
Varje gång en stjärna föll, från den stunden, så har jag önskat mig att jag skulle bli modigare.
Ibland gör jag det nu också, men av andra orsaker.
Och jag önskar mig något annat också..
Väldigt få gånger har jag gjort som jag själv velat göra.
I alla frågor och situationer.
Jag ville aldrig flytta med mamma, eller rättare sagt så ville jag aldrig flytta bort från pappa.
Jag antar att jag kan skylla på att jag var ung och inte visste vad jag gjorde,
men jag visste redan då att jag valde bort pappa.
Mamma är väldigt bra på att böja tankar och känslor så att hon får som hon vill.
Jag trodde alltid att det var pappa som var "skurken" i familjen.
Falskt; men det är först nu jag förstår..
Jag förstår nu hur han måste ha känt, eftersom jag har gjort samma sak igen.
I det tillfället jag "valde bort" Erika (inblandade vet vad jag pratar om)
då borde jag ha upptäckt det, att jag gjort det igen.
Jag valde bort någon, för någon annans bästa.
Någon jag just då brydde mig mer om.
Gaby, såklart.
Men grejen var den att jag nu, efter att ha pratat med Erika om det,
så förstår jag hur pappa måste ha känt i över 9 år.
Jag valde alltid bort honom.
Såg honom som min flyktväg från mamma medan det borde ha varit annorlunda.
Jag valde bort honom på socialkontoret, två gånger
Jag valde bort honom när mamma försökte ta självmord och jag fick panik.
Men jag förstod inte att pappa mådde lika dåligt som jag.
Att han också brydde sig som jag gjorde.
Att han också behövde någon att prata med.
Jag träffade honom inte på 3 månader.
Ringde inte upp när han ringt.
Och svarade inte heller.
Ingen kontakt med sin son som han sa,
och förmodligen också gjorde,
älskade över allt annat.
Jag har inte alltid sett upp till min pappa som den starkaste,
den som alltid löser problemen åt mig
och kommer när jag behöver hjälp.
Men när jag var liten så var det pappa jag skrek på när jag gjorde illa mig på dagis
det var pappa jag såg upp till.
Och det är pappa jag ser upp till nu.
Tänk er tanken att bli bortvald av någon ni så att säga behöver för att känna er "hemma".
Tänk er den tanken, och multiplicera den med 9 år och 4 månader.
Efter det började jag spendera min tid med pappa.
Men då låg han redan på sjukhus.
Om jag hade valt annorlunda, bara det senaste året..
Då hade jag stått uppe på kinamuren och tittat på solnedgången med pappa nu.
Nu kommer jag aldrig kunna göra det, aldrig med pappa.
Men jag kommer göra det, bara för att på något vis.. uppfylla en av hans drömmar.
Jag kommer att åka till Sydamerika och paddla i Amazonasfloden,
Jag kommer att åka till Öland, samma rum på samma hotell som vanligt..
men det kommer inte vara samma sak utan honom
Oliver gav mig råd för ungefär två månader sen; bry dig bara om dig själv, skit i vad andra tycker och gör bara det du tycker är rätt.
Men med tanke på att en annan sak han sa stämde så vet jag inte om jag tänker följa hans råd längre.
Han sa att mina släktingar och vänner skulle vara där och stötta mig, men att de skulle försvinna snabbt också.
Och det gjorde de, det gjorde han.
Samtidigt som jag bara bryr mig om mig själv så prioriterar jag inte de jag borde.
Jag skiter i skolan och jag skiter i hur andra mår. Jag bryr mig mest om mig själv.
Samtidigt rasar mina vänners världar ihop.
Dags att återgå till min roll som psykolog och bra vän.
Bra pojkvän.
Jag ska bättra mig, även om jag kommer behöva spela teater på fler ställen än sjöliden och i skolan
så ska jag bli bättre.
Till slut kommer jag ha lärt mig min roll så pass bra att jag inte bryter ihop mer
Inte krånglar till saker som inte behöver krånglas till
Inte förstör saker som inte får förstöras
Till slut kommer jag återgå till att vara en del av mitt favoritcitat:
"Life is a theathre. Every day, we pick a role to play"
Igår var det 3 månader sen pappa dog.
God natt världen, idag är en ny dag full av
lögner
ånger
svek
hat
tillit
kärlek
kamratskap
"Life is a theathre. Every day, we pick a role to play"
Igår var det 3 månader sen pappa dog.
God natt världen, idag är en ny dag full av
lögner
ånger
svek
hat
tillit
kärlek
kamratskap
~ spero meus abbas reperio pacis in silentium ~
~ spes diligo quod fides combined mos servo genus hominum ex nex ~
Att fixa på bloggen:
Bakgrund
Header
Placering av texten - "side"
Färg på texten - "side"
Profilbild
Ramar
Färg på - "side" "content"
Sen är jag klar...
Header
Placering av texten - "side"
Färg på texten - "side"
Profilbild
Ramar
Färg på - "side" "content"
Sen är jag klar...
juste, en sak till
jag tyckte att det var väldigt intressant och till och med lite humoristiskt att det försvann bilder på mig på facebook, tills jag klurade ut vilka bilder det var.. Då blev det enbart humoristiskt! xD
Shit, vilken grej liksom.. Om jag skulle haft en bild på oss två skulle jag förmodligen ha haft den kvar.. Men jag vet itne, jag har ingen. Känner inga dåliga känslor över det heller :)
blippetiblopp
Shit, vilken grej liksom.. Om jag skulle haft en bild på oss två skulle jag förmodligen ha haft den kvar.. Men jag vet itne, jag har ingen. Känner inga dåliga känslor över det heller :)
blippetiblopp
6/10-09
En helt vanlig dag, jag skolkar, vaknade nyss och äter glass med chokladsås till frukost medan jag pysslar lite med bloggen och farmville.
Måste säga att glass med chokladsås är riktigt gott!
Mamma rensar frysen och bad mig faktiskt äta upp glassen så...
(",)
Men, till något seriösare..
Nee.. jag vet inte vad jag ska skriva om.
Jag vet ingenting.
tänker inte
men men, eeeh.. jag hade en grym idé när jag satte mig här.
nu är den boorta..
SYND!
Jag ska försöka komma igång lite med bloggandet igen, dels är det nyttigt och dels är det roligt.
Hmm...
Jag vet att jag klagade på att folk inte hörde av sig
och nu har en väldigt oväntad person börjat höra av sig relativt ofta
(jämfört med innan)
Dock inte alls pga av att jag skrev det..
Och jag blev faktiskt glad!
Jag känner mig lite uppskattad och åtminstone tillfreds igen.
Det börjar kännas tomt nu
Jag är inträngd i ett hörn
Kan inte finna någon utväg
Är jag bortom all räddning
Eller kommer tiden att läka alla sår?
Måste säga att glass med chokladsås är riktigt gott!
Mamma rensar frysen och bad mig faktiskt äta upp glassen så...
(",)
Men, till något seriösare..
Nee.. jag vet inte vad jag ska skriva om.
Jag vet ingenting.
tänker inte
men men, eeeh.. jag hade en grym idé när jag satte mig här.
nu är den boorta..
SYND!
Jag ska försöka komma igång lite med bloggandet igen, dels är det nyttigt och dels är det roligt.
Hmm...
Jag vet att jag klagade på att folk inte hörde av sig
och nu har en väldigt oväntad person börjat höra av sig relativt ofta
(jämfört med innan)
Dock inte alls pga av att jag skrev det..
Och jag blev faktiskt glad!
Jag känner mig lite uppskattad och åtminstone tillfreds igen.
Det börjar kännas tomt nu
Jag är inträngd i ett hörn
Kan inte finna någon utväg
Är jag bortom all räddning
Eller kommer tiden att läka alla sår?
