Mer tankar
Om ditt och datt.....
såå.. here goes!
.....jag kan ju ändå inte sova om nätterna
såå.. here goes!
Jag vet att det inte ser så bra ut på bloggen, men jag jobbar på det..
Jag har börjat "jobba på" väldigt mycket på sistone.
Och resten av texten blir en normal brödtext, bara för att jag är trött på den här stilen!
Jag har börjat "jobba på" väldigt mycket på sistone.
Och resten av texten blir en normal brödtext, bara för att jag är trött på den här stilen!
Det kommer bli riktigt jobbigt för den som vill försöka sig på att läsa skiten, men det skiter jag i. De två läsare jag har verkar bearbeta sig igenom den andra texten ändå. Och för mig gör det ingen större skillnad egentligen! Jag ska skaffa en ny "public" blogg, den kommer innehålla mer glamourösa, fanatiska, steatopygiska saker. Mer pratbara saker, helt enkelt. och det här blir ett av de sista inläggen jag gör på den här innan jag kickar dit ett lösen. (bara för att liksom)
Dock kommer jag aldrig sätta lösen på min blogg, men jag kan ju alltid hindra vissa från att läsa det jag skriver.. vilket skulle vara najs ibland.. förvisso, jag skulle ju kunna ge lösenordet till ett par utvalda så kan jag slippa oroa mig för att nån loggar in på en annan dator bla bla bla.
Det jag egentligen skulle komma till:
Jag vet inte vad som händer runt omkring mig längre, folk som inte vet hur det är fatt med mig egentligen drar sig bort från mig.
Jag hade en filmkväll ikväll, det var nog ett av de sämsta filmkvällsförsöken jag varit med om. 1 film och sen var det jag och stefan kvar.
Dock kommer jag aldrig sätta lösen på min blogg, men jag kan ju alltid hindra vissa från att läsa det jag skriver.. vilket skulle vara najs ibland.. förvisso, jag skulle ju kunna ge lösenordet till ett par utvalda så kan jag slippa oroa mig för att nån loggar in på en annan dator bla bla bla.
Det jag egentligen skulle komma till:
Jag vet inte vad som händer runt omkring mig längre, folk som inte vet hur det är fatt med mig egentligen drar sig bort från mig.
Jag hade en filmkväll ikväll, det var nog ett av de sämsta filmkvällsförsöken jag varit med om. 1 film och sen var det jag och stefan kvar.
Var det verkligen så tråkigt? ...I guess so...
Men ändå, ingen försökte heller.. Jag kanske inte fungerar så pass bra i en grupp på 5-7 personer, jag kanske fungerar bättre med en massa människor, eller med 1-2 personer. Jag vet inte..
Vad tycker ni läsare?
Jag har tänkt väldigt mycket nu.. På nätterna när jag ligger vaken eller sitter här och skriver.
Jag jobbar lite i huvudet på en bok
Jag tänker på ödet, ånger och förnuft
Jag tänker på rättvisa och svek
Jag tänker på mobbing och andra respektlösa gärningar
Jag tänker på respekt
Kommunikation är en av de viktigaste sakerna i ett förhållande, oavsett vad för sorts förhållande.
Kommunikation och just respekt. Kärlek är ju självklart..
Men, tänk om någon inte respekterar att du vill vara ifred, inte vill prata om vissa saker och inte visar kärlek på samma sätt som du?
Vad blir det av ett sånt förhållande?
Jag har lyssnat väldigt väldigt mycket på lars winnerbäck, men jag borde kanske lyssna lite på rise against, ska ju ändå se dom på fredag.. men jag har ingen lust att gå längre.
Varför ska jag gå på en konsert med ett band jag inte lyssnar på?
Jag ser hellre till att få något gjort här hemma istället.
Jag ska såga till en bräda imorgon, direkt när jag vaknar. Då stör jag inte grannarna lika mycket som om jag skulle börja med det nu, eller för 3 timmar sen.
Jag vet inte vart mitt liv är på väg för tillfället. Jag hade så många trygga hamnar, men nu känner jag mig som en liten roddbåt mitt ute på det stora havet..
And i LIKE IT!
Jag gillar att inte ha något mål långt fram i livet, att det där, det ska jag göra då och då och då och då..
Det är lättare med drömmar, de är till skillnad från mål ingen besvikelse om man inte uppnår dem. Och skitsamma om vägen är krokig på vägen dit. Om jag väl uppnår en dröm så är det ju värt det, och resan dit blir så mycket bättre!
Som i Odysseén.. Odysseus har en kort väg hem, men råkar ut för Poseidons vrede och blablabla. Grejen är att han måste ha fått en massa adrenalinkickar under den resan. Och dessutom lärt sig massor av nyttigheter.
En varg - för kraften, självständigheten, månskensbesattheten och utstrålningen
En klippa - att luta sig mot när ödets nyckfulla vindar blåser hårt.
En björn - för pälsens skull (a) och för styrkan, samt storleken.. en rätt liten björn alltså.
Funderar på att lägga till ett tassavtryck också - för fötterna, löpandet på livets väg
Det finns mycket man kan göra med en text för att få den att bli "bättre". Men utan handling så är det en död text.
Döda texter är inge kul att läsa. Det här känns som en sådan.
Åtminstone början.
Jag behöver ett intyg från skolan, att jag går i skolan, så att jag kan skicka det till pliktverket. Jag vill göra lumpen, helst nu på en gång.
Tänk om jag skulle komma in där jag vill.. Det är fan så mycket viktigare för mig än att välja en skola att gå på...
Lumpen kan man bara göra en gång, på ett ställe. Ingen chans att ändra sig. Jag kommer klara det. Om jag får chansen...
Och så tänker jag börja träna kickbox. Nu.
Så att jag kan sova om nätterna..
Nä, klockan börjar bli mycket, bäst att jag går och lägger mig så att inte mamma dampar loss.
G'natt Worldie
Vad tycker ni läsare?
Jag har tänkt väldigt mycket nu.. På nätterna när jag ligger vaken eller sitter här och skriver.
Jag jobbar lite i huvudet på en bok
Jag tänker på ödet, ånger och förnuft
Jag tänker på rättvisa och svek
Jag tänker på mobbing och andra respektlösa gärningar
Jag tänker på respekt
Kommunikation är en av de viktigaste sakerna i ett förhållande, oavsett vad för sorts förhållande.
Kommunikation och just respekt. Kärlek är ju självklart..
Men, tänk om någon inte respekterar att du vill vara ifred, inte vill prata om vissa saker och inte visar kärlek på samma sätt som du?
Vad blir det av ett sånt förhållande?
Jag har lyssnat väldigt väldigt mycket på lars winnerbäck, men jag borde kanske lyssna lite på rise against, ska ju ändå se dom på fredag.. men jag har ingen lust att gå längre.
Varför ska jag gå på en konsert med ett band jag inte lyssnar på?
Jag ser hellre till att få något gjort här hemma istället.
Jag ska såga till en bräda imorgon, direkt när jag vaknar. Då stör jag inte grannarna lika mycket som om jag skulle börja med det nu, eller för 3 timmar sen.
Jag vet inte vart mitt liv är på väg för tillfället. Jag hade så många trygga hamnar, men nu känner jag mig som en liten roddbåt mitt ute på det stora havet..
And i LIKE IT!
Jag gillar att inte ha något mål långt fram i livet, att det där, det ska jag göra då och då och då och då..
Det är lättare med drömmar, de är till skillnad från mål ingen besvikelse om man inte uppnår dem. Och skitsamma om vägen är krokig på vägen dit. Om jag väl uppnår en dröm så är det ju värt det, och resan dit blir så mycket bättre!
Som i Odysseén.. Odysseus har en kort väg hem, men råkar ut för Poseidons vrede och blablabla. Grejen är att han måste ha fått en massa adrenalinkickar under den resan. Och dessutom lärt sig massor av nyttigheter.
Och det är det jag vill.
Jag är liite beroende av adrenalin, och jag vill verkligen lära mig. Prova saker jag inte gjort. Göra saker andra normalt sett inte gör. Tatuera något som betyder något för just mig, och som ingen annan tatuerat precis likadant. En varg - för kraften, självständigheten, månskensbesattheten och utstrålningen
En klippa - att luta sig mot när ödets nyckfulla vindar blåser hårt.
En björn - för pälsens skull (a) och för styrkan, samt storleken.. en rätt liten björn alltså.
Funderar på att lägga till ett tassavtryck också - för fötterna, löpandet på livets väg
Intressant va? jag kom inte alls på den sista nyss...
Det finns mycket man kan göra med en text för att få den att bli "bättre". Men utan handling så är det en död text.
Döda texter är inge kul att läsa. Det här känns som en sådan.
Åtminstone början.
Jag behöver ett intyg från skolan, att jag går i skolan, så att jag kan skicka det till pliktverket. Jag vill göra lumpen, helst nu på en gång.
Tänk om jag skulle komma in där jag vill.. Det är fan så mycket viktigare för mig än att välja en skola att gå på...
Lumpen kan man bara göra en gång, på ett ställe. Ingen chans att ändra sig. Jag kommer klara det. Om jag får chansen...
Och så tänker jag börja träna kickbox. Nu.
Så att jag kan sova om nätterna..
Nä, klockan börjar bli mycket, bäst att jag går och lägger mig så att inte mamma dampar loss.
G'natt Worldie
~ gratias ago vos pro condita mihi sentio horrendus ~
~ dum im iam ut tristis ut licet ~
~ dum im iam ut tristis ut licet ~
Dags att skriva av mig om mina tankar
Jag har börjat tänka väldigt mycket, på allt och ingenting förvisso
men jag tänker igen.
Att allt kan gå så åt helvete..
Varför har jag gjort så många misstag?
Och varför gör jag dem ännu?
Borde jag inte ha lärt mig vid det här laget..?
Jag har inget svar, hoppas på mirakel.
Jag ångrar väldigt, väldigt lite i mitt liv
Det är så värdelöst att ångra saker, det är bättre att dra lärdom av det som skett
och inte göra om det.
Men det är en sak, en enda sak som jag alltid kommer ångra.
En sak som har förändrat mitt liv drastiskt och brutalt.
Jag skulle ha prioriterat pappa över mamma.
Alltid valde jag bort honom, och nu kan jag aldrig välja honom igen.
När jag var 8 skiljde sig mina föräldrar och jag valde att flytta med mamma till lägenheten i Hemmesta, istället för att bo kvar med pappa i huset i Torsby.
Redan där gjorde jag fel,
huset stod till försäljning straxt därpå och pappa flyttade till
farmor och farfars sommarställe ute på Torsby holme.
Jag bodde där ett par veckor, enbart av skulden jag kände för att jag valde bort honom.
Och det gick bättre, pappa köpte ut mamma från huset och flyttade tillbaka.
Jag blev ett typiskt skilsmässobarn och bodde varannan vecka hos respektive förälder.
Jag skulle komma att önska mig en lillebror i
julklapp och födelsedagspresent i flera år framöver.
Varje gång en stjärna föll, från den stunden, så har jag önskat mig att jag skulle bli modigare.
Ibland gör jag det nu också, men av andra orsaker.
Och jag önskar mig något annat också..
Väldigt få gånger har jag gjort som jag själv velat göra.
I alla frågor och situationer.
Jag ville aldrig flytta med mamma, eller rättare sagt så ville jag aldrig flytta bort från pappa.
Jag antar att jag kan skylla på att jag var ung och inte visste vad jag gjorde,
men jag visste redan då att jag valde bort pappa.
Mamma är väldigt bra på att böja tankar och känslor så att hon får som hon vill.
Jag trodde alltid att det var pappa som var "skurken" i familjen.
Falskt; men det är först nu jag förstår..
Jag förstår nu hur han måste ha känt, eftersom jag har gjort samma sak igen.
I det tillfället jag "valde bort" Erika (inblandade vet vad jag pratar om)
då borde jag ha upptäckt det, att jag gjort det igen.
Jag valde bort någon, för någon annans bästa.
Någon jag just då brydde mig mer om.
Gaby, såklart.
Men grejen var den att jag nu, efter att ha pratat med Erika om det,
så förstår jag hur pappa måste ha känt i över 9 år.
Jag valde alltid bort honom.
Såg honom som min flyktväg från mamma medan det borde ha varit annorlunda.
Jag valde bort honom på socialkontoret, två gånger
Jag valde bort honom när mamma försökte ta självmord och jag fick panik.
Men jag förstod inte att pappa mådde lika dåligt som jag.
Att han också brydde sig som jag gjorde.
Att han också behövde någon att prata med.
Jag träffade honom inte på 3 månader.
Ringde inte upp när han ringt.
Och svarade inte heller.
Ingen kontakt med sin son som han sa,
och förmodligen också gjorde,
älskade över allt annat.
Jag har inte alltid sett upp till min pappa som den starkaste,
den som alltid löser problemen åt mig
och kommer när jag behöver hjälp.
Men när jag var liten så var det pappa jag skrek på när jag gjorde illa mig på dagis
det var pappa jag såg upp till.
Och det är pappa jag ser upp till nu.
Tänk er tanken att bli bortvald av någon ni så att säga behöver för att känna er "hemma".
Tänk er den tanken, och multiplicera den med 9 år och 4 månader.
Efter det började jag spendera min tid med pappa.
Men då låg han redan på sjukhus.
Om jag hade valt annorlunda, bara det senaste året..
Då hade jag stått uppe på kinamuren och tittat på solnedgången med pappa nu.
Nu kommer jag aldrig kunna göra det, aldrig med pappa.
Men jag kommer göra det, bara för att på något vis.. uppfylla en av hans drömmar.
Jag kommer att åka till Sydamerika och paddla i Amazonasfloden,
Jag kommer att åka till Öland, samma rum på samma hotell som vanligt..
men det kommer inte vara samma sak utan honom
Oliver gav mig råd för ungefär två månader sen; bry dig bara om dig själv, skit i vad andra tycker och gör bara det du tycker är rätt.
Men med tanke på att en annan sak han sa stämde så vet jag inte om jag tänker följa hans råd längre.
Han sa att mina släktingar och vänner skulle vara där och stötta mig, men att de skulle försvinna snabbt också.
Och det gjorde de, det gjorde han.
Samtidigt som jag bara bryr mig om mig själv så prioriterar jag inte de jag borde.
Jag skiter i skolan och jag skiter i hur andra mår. Jag bryr mig mest om mig själv.
Samtidigt rasar mina vänners världar ihop.
Dags att återgå till min roll som psykolog och bra vän.
Bra pojkvän.
Jag ska bättra mig, även om jag kommer behöva spela teater på fler ställen än sjöliden och i skolan
så ska jag bli bättre.
Till slut kommer jag ha lärt mig min roll så pass bra att jag inte bryter ihop mer
Inte krånglar till saker som inte behöver krånglas till
Inte förstör saker som inte får förstöras
tro och hopp
~ spero meus abbas reperio pacis in silentium ~
~ spes diligo quod fides combined mos servo genus hominum ex nex ~
men jag tänker igen.
Att allt kan gå så åt helvete..
Varför har jag gjort så många misstag?
Och varför gör jag dem ännu?
Borde jag inte ha lärt mig vid det här laget..?
Jag har inget svar, hoppas på mirakel.
Jag ångrar väldigt, väldigt lite i mitt liv
Det är så värdelöst att ångra saker, det är bättre att dra lärdom av det som skett
och inte göra om det.
Men det är en sak, en enda sak som jag alltid kommer ångra.
En sak som har förändrat mitt liv drastiskt och brutalt.
Jag skulle ha prioriterat pappa över mamma.
Alltid valde jag bort honom, och nu kan jag aldrig välja honom igen.
När jag var 8 skiljde sig mina föräldrar och jag valde att flytta med mamma till lägenheten i Hemmesta, istället för att bo kvar med pappa i huset i Torsby.
Redan där gjorde jag fel,
huset stod till försäljning straxt därpå och pappa flyttade till
farmor och farfars sommarställe ute på Torsby holme.
Jag bodde där ett par veckor, enbart av skulden jag kände för att jag valde bort honom.
Och det gick bättre, pappa köpte ut mamma från huset och flyttade tillbaka.
Jag blev ett typiskt skilsmässobarn och bodde varannan vecka hos respektive förälder.
Jag skulle komma att önska mig en lillebror i
julklapp och födelsedagspresent i flera år framöver.
Varje gång en stjärna föll, från den stunden, så har jag önskat mig att jag skulle bli modigare.
Ibland gör jag det nu också, men av andra orsaker.
Och jag önskar mig något annat också..
Väldigt få gånger har jag gjort som jag själv velat göra.
I alla frågor och situationer.
Jag ville aldrig flytta med mamma, eller rättare sagt så ville jag aldrig flytta bort från pappa.
Jag antar att jag kan skylla på att jag var ung och inte visste vad jag gjorde,
men jag visste redan då att jag valde bort pappa.
Mamma är väldigt bra på att böja tankar och känslor så att hon får som hon vill.
Jag trodde alltid att det var pappa som var "skurken" i familjen.
Falskt; men det är först nu jag förstår..
Jag förstår nu hur han måste ha känt, eftersom jag har gjort samma sak igen.
I det tillfället jag "valde bort" Erika (inblandade vet vad jag pratar om)
då borde jag ha upptäckt det, att jag gjort det igen.
Jag valde bort någon, för någon annans bästa.
Någon jag just då brydde mig mer om.
Gaby, såklart.
Men grejen var den att jag nu, efter att ha pratat med Erika om det,
så förstår jag hur pappa måste ha känt i över 9 år.
Jag valde alltid bort honom.
Såg honom som min flyktväg från mamma medan det borde ha varit annorlunda.
Jag valde bort honom på socialkontoret, två gånger
Jag valde bort honom när mamma försökte ta självmord och jag fick panik.
Men jag förstod inte att pappa mådde lika dåligt som jag.
Att han också brydde sig som jag gjorde.
Att han också behövde någon att prata med.
Jag träffade honom inte på 3 månader.
Ringde inte upp när han ringt.
Och svarade inte heller.
Ingen kontakt med sin son som han sa,
och förmodligen också gjorde,
älskade över allt annat.
Jag har inte alltid sett upp till min pappa som den starkaste,
den som alltid löser problemen åt mig
och kommer när jag behöver hjälp.
Men när jag var liten så var det pappa jag skrek på när jag gjorde illa mig på dagis
det var pappa jag såg upp till.
Och det är pappa jag ser upp till nu.
Tänk er tanken att bli bortvald av någon ni så att säga behöver för att känna er "hemma".
Tänk er den tanken, och multiplicera den med 9 år och 4 månader.
Efter det började jag spendera min tid med pappa.
Men då låg han redan på sjukhus.
Om jag hade valt annorlunda, bara det senaste året..
Då hade jag stått uppe på kinamuren och tittat på solnedgången med pappa nu.
Nu kommer jag aldrig kunna göra det, aldrig med pappa.
Men jag kommer göra det, bara för att på något vis.. uppfylla en av hans drömmar.
Jag kommer att åka till Sydamerika och paddla i Amazonasfloden,
Jag kommer att åka till Öland, samma rum på samma hotell som vanligt..
men det kommer inte vara samma sak utan honom
Oliver gav mig råd för ungefär två månader sen; bry dig bara om dig själv, skit i vad andra tycker och gör bara det du tycker är rätt.
Men med tanke på att en annan sak han sa stämde så vet jag inte om jag tänker följa hans råd längre.
Han sa att mina släktingar och vänner skulle vara där och stötta mig, men att de skulle försvinna snabbt också.
Och det gjorde de, det gjorde han.
Samtidigt som jag bara bryr mig om mig själv så prioriterar jag inte de jag borde.
Jag skiter i skolan och jag skiter i hur andra mår. Jag bryr mig mest om mig själv.
Samtidigt rasar mina vänners världar ihop.
Dags att återgå till min roll som psykolog och bra vän.
Bra pojkvän.
Jag ska bättra mig, även om jag kommer behöva spela teater på fler ställen än sjöliden och i skolan
så ska jag bli bättre.
Till slut kommer jag ha lärt mig min roll så pass bra att jag inte bryter ihop mer
Inte krånglar till saker som inte behöver krånglas till
Inte förstör saker som inte får förstöras
Till slut kommer jag återgå till att vara en del av mitt favoritcitat:
"Life is a theathre. Every day, we pick a role to play"
Igår var det 3 månader sen pappa dog.
God natt världen, idag är en ny dag full av
lögner
ånger
svek
hat
tillit
kärlek
kamratskap
"Life is a theathre. Every day, we pick a role to play"
Igår var det 3 månader sen pappa dog.
God natt världen, idag är en ny dag full av
lögner
ånger
svek
hat
tillit
kärlek
kamratskap
~ spero meus abbas reperio pacis in silentium ~
~ spes diligo quod fides combined mos servo genus hominum ex nex ~
Att fixa på bloggen:
Bakgrund
Header
Placering av texten - "side"
Färg på texten - "side"
Profilbild
Ramar
Färg på - "side" "content"
Sen är jag klar...
Header
Placering av texten - "side"
Färg på texten - "side"
Profilbild
Ramar
Färg på - "side" "content"
Sen är jag klar...
juste, en sak till
jag tyckte att det var väldigt intressant och till och med lite humoristiskt att det försvann bilder på mig på facebook, tills jag klurade ut vilka bilder det var.. Då blev det enbart humoristiskt! xD
Shit, vilken grej liksom.. Om jag skulle haft en bild på oss två skulle jag förmodligen ha haft den kvar.. Men jag vet itne, jag har ingen. Känner inga dåliga känslor över det heller :)
blippetiblopp
Shit, vilken grej liksom.. Om jag skulle haft en bild på oss två skulle jag förmodligen ha haft den kvar.. Men jag vet itne, jag har ingen. Känner inga dåliga känslor över det heller :)
blippetiblopp
6/10-09
En helt vanlig dag, jag skolkar, vaknade nyss och äter glass med chokladsås till frukost medan jag pysslar lite med bloggen och farmville.
Måste säga att glass med chokladsås är riktigt gott!
Mamma rensar frysen och bad mig faktiskt äta upp glassen så...
(",)
Men, till något seriösare..
Nee.. jag vet inte vad jag ska skriva om.
Jag vet ingenting.
tänker inte
men men, eeeh.. jag hade en grym idé när jag satte mig här.
nu är den boorta..
SYND!
Jag ska försöka komma igång lite med bloggandet igen, dels är det nyttigt och dels är det roligt.
Hmm...
Jag vet att jag klagade på att folk inte hörde av sig
och nu har en väldigt oväntad person börjat höra av sig relativt ofta
(jämfört med innan)
Dock inte alls pga av att jag skrev det..
Och jag blev faktiskt glad!
Jag känner mig lite uppskattad och åtminstone tillfreds igen.
Det börjar kännas tomt nu
Jag är inträngd i ett hörn
Kan inte finna någon utväg
Är jag bortom all räddning
Eller kommer tiden att läka alla sår?
Måste säga att glass med chokladsås är riktigt gott!
Mamma rensar frysen och bad mig faktiskt äta upp glassen så...
(",)
Men, till något seriösare..
Nee.. jag vet inte vad jag ska skriva om.
Jag vet ingenting.
tänker inte
men men, eeeh.. jag hade en grym idé när jag satte mig här.
nu är den boorta..
SYND!
Jag ska försöka komma igång lite med bloggandet igen, dels är det nyttigt och dels är det roligt.
Hmm...
Jag vet att jag klagade på att folk inte hörde av sig
och nu har en väldigt oväntad person börjat höra av sig relativt ofta
(jämfört med innan)
Dock inte alls pga av att jag skrev det..
Och jag blev faktiskt glad!
Jag känner mig lite uppskattad och åtminstone tillfreds igen.
Det börjar kännas tomt nu
Jag är inträngd i ett hörn
Kan inte finna någon utväg
Är jag bortom all räddning
Eller kommer tiden att läka alla sår?
DÄNG.. eh.. säng -_-
lyckat, mitt tangentbord är för stort!
ska bara skriva lite kort om lite!
Tisdag är det återigen den 29e, tiden tickar på fort som attan och Erika och jag har då varit tillsammans i 3 månader..!
Jag har snart gjort klart sängen, och jag gick till skolan i måndags utan att ha sovit en endaste liten sekund.
och då pratar vi små sekunder..
Resten av veckan var jag hemma och sjuk
faktiskt
Sömnsjuk..
Har grova problem med att somna,
kan vara för att jag ligger på en madrass på golvet.
kan vara för att det är något viktigt jag har glömt, igen.
kan vara för att någon i min närhet mår riktigt riktigt dåligt.
Förmodligen något av det eller en kombination.
hmm...
Bild kommer när sängen är klar, ska köpa en madrass imorgon.
Imorgon!
så var det..
Trippelbokning på mig där
eller mer egentligen..
Filmkväll hos mig :)
Fest hos Stefan :)
Vara med Erika när hennes mor och bror hälsar på :)
Jag ska försöka hinna med 2 av det, men det kan bli så att filmkvällen blir flyttad till nästa helg och att Stefans fest blir framflyttad ett par timmar..
Jag lär ju ändå inte bli klar i mitt rum innan imorgon eftersom min mor tvingade mig att gå och sova för...
en timma sen exakt!
(02:18)
Jag har dragit ner på WAR-spelandet, lirar när jag har lust.
Inte de senaste dagarna när jag haft tillåtelse och virke att jobba med!
Juste, jag har tappat min plånbok.. jobbigt va?
2300kr
busskort
bankomatkort
csnkort
biokort
sjukförsäkringskort
etc.
...borta...
Jag är FAKTISKT lite förvånad över en sak..
Jag brydde mig inte om pengarna, alls..
visst, hade varit najs med 2300 att lägga på en madrass
Får ta de pengarna från mitt gömställe istället
det borde ligga runt 2000 där
om inte kan jag knalla iväg till banken liksom.
värdelöst.
jag ogillar pengar starkt.
nuskajagsova
nattinatti människor och djur
och träd
och löv
och prydnadsföremål
och pennor<3
och lögnare
ska bara skriva lite kort om lite!
Tisdag är det återigen den 29e, tiden tickar på fort som attan och Erika och jag har då varit tillsammans i 3 månader..!
Jag har snart gjort klart sängen, och jag gick till skolan i måndags utan att ha sovit en endaste liten sekund.
och då pratar vi små sekunder..
Resten av veckan var jag hemma och sjuk
faktiskt
Sömnsjuk..
Har grova problem med att somna,
kan vara för att jag ligger på en madrass på golvet.
kan vara för att det är något viktigt jag har glömt, igen.
kan vara för att någon i min närhet mår riktigt riktigt dåligt.
Förmodligen något av det eller en kombination.
hmm...
Bild kommer när sängen är klar, ska köpa en madrass imorgon.
Imorgon!
så var det..
Trippelbokning på mig där
eller mer egentligen..
Filmkväll hos mig :)
Fest hos Stefan :)
Vara med Erika när hennes mor och bror hälsar på :)
Jag ska försöka hinna med 2 av det, men det kan bli så att filmkvällen blir flyttad till nästa helg och att Stefans fest blir framflyttad ett par timmar..
Jag lär ju ändå inte bli klar i mitt rum innan imorgon eftersom min mor tvingade mig att gå och sova för...
en timma sen exakt!
(02:18)
Jag har dragit ner på WAR-spelandet, lirar när jag har lust.
Inte de senaste dagarna när jag haft tillåtelse och virke att jobba med!
Juste, jag har tappat min plånbok.. jobbigt va?
2300kr
busskort
bankomatkort
csnkort
biokort
sjukförsäkringskort
etc.
...borta...
Jag är FAKTISKT lite förvånad över en sak..
Jag brydde mig inte om pengarna, alls..
visst, hade varit najs med 2300 att lägga på en madrass
Får ta de pengarna från mitt gömställe istället
det borde ligga runt 2000 där
om inte kan jag knalla iväg till banken liksom.
värdelöst.
jag ogillar pengar starkt.
nuskajagsova
nattinatti människor och djur
och träd
och löv
och prydnadsföremål
och pennor<3
och lögnare
wtf... ftw!
Få personer vet att ftw är tvetydigt, men skitsamma.
Jag håller fortfarande på med mitt rum, men det enda som behövs nu är att någon kör virke från bygg-ole och hem till mig så att jag kan börja på sängen så att jag blir klar någon gång!
Jag håller fortfarande på med mitt rum, men det enda som behövs nu är att någon kör virke från bygg-ole och hem till mig så att jag kan börja på sängen så att jag blir klar någon gång!
Jag har kommit fram till att jag saknar en massa känslor
Som till exempel saknad...
Någon som sett de här känslorna:
Hat
Förakt
Tillförlit
Förundran
Förvåning
Förväntan
Förakt
Ansvar
Ånger
Förlåtande
Spänning
Längtan
...
Speciellt förundran, förväntan, tillförlit och spänning.
Jag finner dem ingenstans.
Jag råkade ha ner en porslinsprydnad i mitt rum
(en pumpa)
Jag kände ingenting alls
inget behov av att plocka upp den, ingenting
Jag fortsatte med det jag gjorde sen satte jag mig ner och pusslade lite med den
och dan därpå satte jag mig och limmade ihop den för att jag inte hade något bättre för mig.
fast jag måste erkänna att jag saknar en sak:
att det ska bli som det var förut.
Jag saknar människor jag inte trodde att jag skulle sakna
Människor som jag trodde och räknade med att de alltid skulle
finnas där.
Finnas här.
Jag saknar dem som de var
Jag saknar inte de människor de är nu.
Vissa saknar jag för att de inte hör av sig
Människor jag inte kan höra av mig till.
Människor som inte lyssnar längre.
Människor som inte längre ler.
Jag tycker synd om er,
den känslan har jag kvar.
Visst, jag är inte särskilt rolig att umgås med just nu kanske.
Men ni går ändå miste om något.
Jag tyckte att jag var värd att umgås med.
Värd att prata med.
Men jag vet inte.
Inte längre.
Synd va?
Det är möjligt att jag ibland tycker synd om mig själv, men det är inte ofta.
Mig själv bryr jag mig inte särskilt mycket om.
Det är personerna i min närhet som jag bryr mig om.
Nu finns det inte så många kvar.
Det känns som att jag betalar min bästa vän för att umgås med mig.
Dåligt.
Jag har börjat spela Warhammer, med micke, för att micke ville det.
Jag blev fast i träsket direkt.
Jag kravlar mig upp därifrån rätt snart, ska bara spela lite till.
Det är kul.
Något i livet som är roligt.
Jag bygger hellre en säng.
Och spelar tevespel med mina vänner.
Tränar med mina vänner.
Men det är jag som måste dra i trådarna för att något ska hända.
Och jag orkar inte.
Varför verkar folk vilja dra sig undan mig?
Jag är inte särskilt annorlunda nu än då..
Mer borta i huvet, mindre koll på saker, visst.
Men jag kan fortfarande ha roligt, det går fortfarande att prata med mig om
VAD
SOM
HELST!
Kanske svårt att fatta, men jag är verkligen inte ett freak nu..
Snälla, jag behöver er
Verkligen
Inte som stöd, utan som vänner..
Klockan är snart halv 3 så jag ska väl sova så att jag orkar gå i skolan.
Försöka i alla fall..
Jag är rädd för att sova
Jag drömmer mardrömmar
Det är som att tvingas se skräckfilm varje natt
Jag gillar inte skräckfilmer längre
Jag har lite för bra fantasi för det.
Jag dör ofta i sömnen
Vilket är troligt, jag slutar andas.
Nä, nu ska jag lägga mig på madrassen.
Nattinatti till de som läser det här.
1-2-3 pers möjligen.
Godnatt i vilket fall.
Som till exempel saknad...
Någon som sett de här känslorna:
Hat
Förakt
Tillförlit
Förundran
Förvåning
Förväntan
Förakt
Ansvar
Ånger
Förlåtande
Spänning
Längtan
...
Speciellt förundran, förväntan, tillförlit och spänning.
Jag finner dem ingenstans.
Jag råkade ha ner en porslinsprydnad i mitt rum
(en pumpa)
Jag kände ingenting alls
inget behov av att plocka upp den, ingenting
Jag fortsatte med det jag gjorde sen satte jag mig ner och pusslade lite med den
och dan därpå satte jag mig och limmade ihop den för att jag inte hade något bättre för mig.
fast jag måste erkänna att jag saknar en sak:
att det ska bli som det var förut.
Jag saknar människor jag inte trodde att jag skulle sakna
Människor som jag trodde och räknade med att de alltid skulle
finnas där.
Finnas här.
Jag saknar dem som de var
Jag saknar inte de människor de är nu.
Vissa saknar jag för att de inte hör av sig
Människor jag inte kan höra av mig till.
Människor som inte lyssnar längre.
Människor som inte längre ler.
Jag tycker synd om er,
den känslan har jag kvar.
Visst, jag är inte särskilt rolig att umgås med just nu kanske.
Men ni går ändå miste om något.
Jag tyckte att jag var värd att umgås med.
Värd att prata med.
Men jag vet inte.
Inte längre.
Synd va?
Det är möjligt att jag ibland tycker synd om mig själv, men det är inte ofta.
Mig själv bryr jag mig inte särskilt mycket om.
Det är personerna i min närhet som jag bryr mig om.
Nu finns det inte så många kvar.
Det känns som att jag betalar min bästa vän för att umgås med mig.
Dåligt.
Jag har börjat spela Warhammer, med micke, för att micke ville det.
Jag blev fast i träsket direkt.
Jag kravlar mig upp därifrån rätt snart, ska bara spela lite till.
Det är kul.
Något i livet som är roligt.
Jag bygger hellre en säng.
Och spelar tevespel med mina vänner.
Tränar med mina vänner.
Men det är jag som måste dra i trådarna för att något ska hända.
Och jag orkar inte.
Varför verkar folk vilja dra sig undan mig?
Jag är inte särskilt annorlunda nu än då..
Mer borta i huvet, mindre koll på saker, visst.
Men jag kan fortfarande ha roligt, det går fortfarande att prata med mig om
VAD
SOM
HELST!
Kanske svårt att fatta, men jag är verkligen inte ett freak nu..
Snälla, jag behöver er
Verkligen
Inte som stöd, utan som vänner..
Klockan är snart halv 3 så jag ska väl sova så att jag orkar gå i skolan.
Försöka i alla fall..
Jag är rädd för att sova
Jag drömmer mardrömmar
Det är som att tvingas se skräckfilm varje natt
Jag gillar inte skräckfilmer längre
Jag har lite för bra fantasi för det.
Jag dör ofta i sömnen
Vilket är troligt, jag slutar andas.
Nä, nu ska jag lägga mig på madrassen.
Nattinatti till de som läser det här.
1-2-3 pers möjligen.
Godnatt i vilket fall.
skriver av mig
Nu kommer ett jättelångt jobbigt inlägg mitt i natten, som vanligt när jag inte kan sova.
SÅ, nu uppateras min blogg lite.. jag har ingen aning om vad jag skrivit om, så om jag upprepar mig, klaga inte.
Jag har möblerat om i mitt rum, skaffat en najs teve, ska FÖRMODLIGEN bygga en säng till helgen.
För tillfället har jag bara en vanlig säng..
Tanken är att den nya ska vara 130 hög på ett ungefär, ha en soffa under och vara fett najs i alla avseenden.
Lite hyllor blir det nog också.
Filmkvällar hos mig i fortsättningen
Ska nog sätta det i system, varannan helg eller nåt, kommer bli soft.
Kanske får upp kontakten med lite folk igen.
Om jag vill?
Ja, det är klart.
Om jag bryr mig?
nej.. faktiskt inte..
På sistone.. så är det inte mycket som betyder något för mig längre..
Jag har, efter 2 veckor i skolan, 44,7% frånvaro..
Snart kan jag börja räkna närvaron istället, det blir lättare.
Jag bryr mig inte.
Jag vet inte ens vad det är för dag idag.
Jag hoppas att det är fredag.
men tror snarare att det är torsdag.. eller?
Jag har ingen koll på nånting.
Hittade en gammal bok från lågstadiet där jag fick en massa beröm av min lärare, hade bara fått en reprimand:
"(...) men du måste ha mer koll på dina saker"
Stämmer ganska bra in på mig fortfarande.
jag ställer, tydligen, upp i valet för en församling jag inte längre tror på.
Jag funderar på att antingen rösta på mig själv, eller rösta på det andra partiet.
Och hoppas på förändring.
Vinner jag ska jag försöka få sjöliden att bli som det var,
och misslyckas jag med det..
Så lägger jag den i min mapp för misslyckade saker jag gett mig in i.
Och visar mig aldrig på sjöliden igen.
vilket jag i vilket fall inte planerar att göra.
Det är bara en så konstig känsla..
Tänk er att ni bott på en plats i 4 år, och sen, helt plötsligt, är den inte ert hem längre.
Bara den känslan.
Det är inte så mycket som SER annorlunda ut,
men det känns..
Det känns i väggarna, i golvet,
man ser det på människorna som är där.
Man ser att deras glädje inte är lika äkta som förut,
deras falska leenden smutsar ner deras ansikten.
Sätt på er en mer välgjord mask
Mig lurar ni inte.
Masker lurar mig sällan,
sorgsna ögon lurar ingen.
Jag har en välgjord mask,
jag är bra på att ljuga med kroppen.
Se mig i ögonen,
se att jag lider.
Lider för Dig
Lider för Dig
Lider för Dig!
Se dig i spegeln, se hur du förändras när du tar av masken.
Människa, se dig själv!
Du är vacker så som du är.
Ta av maskerna!
Sjöliden var en plats för mig, ett hem.
Där jag kunde vara som jag var hemma.
Jag tog av mig min mask.
Numera behåller jag den på.
Jag ser andra, som tvekar.
De behåller sina masker.
"Här får jag vara, den jag är, utan masker och roller..."
Orden som fick mig att stanna på sjöliden under 4 års tid.
Den tiden är slut.
nu
så, det var om sjöliden.. det här blir långt, som skrivet.
Jag håller fortfarande på och "städar upp" efter pappa.
Min faster påminner mig då och då om att jag måste skynda mig.
Och det känns ju bara jävligt...
Sjukt.
Den korta lilla damen har inte en tillstymmelse till empati.
Jag har i vilket fall varit dit idag, igen.
Till torsby alltså, där vi bodde.
Jag hittade de papper jag letat efter.
Men alltså...
Jag kommer inte klara av det.
Jag hittade, om det stämmer, en livförsäkring, 3 olika pensionssparanden och ännu en livföräkring.
Sammanlagt skulle de papprena vara värda...
cirkasjuhundratusen.
plus de hundrafyrtiotusen jag har på banken
plus de tiotusen jag har på ett annat konto
plus de kontanter pappa efterlämnade.
summasummarum:
pappas död gjorde mig till miljonär.
sjukt va?
Jag kan inte vara glad för det.
visst, jag är glad.
jag kan åka på resor med mina vänner, om de har pengar.
PS. jag lånar inte ut pengar till vem som helst
jag lånar inte ut hur mycket som helst
jag lånar inte ut pengar till vad som helst
bara så att folk vet.
Jag har för övrigt tatuerat in min pappas initialer på vänster handled.
Det blev snyggt, jag är lite stolt.
Det gjorde inte alls lika ont som jag trodde att det skulle göra.
Jag ska tatuera ryggen.
Får se om jag snor Dannes tatuering
eller om jag designar min egen..
Eller, rättare sagt, sätter den på papper.
Jag har idén i huvudet..
på tal om huvuden..
är det någon som möjligtvis har
Edwards (twilight) huvud på bild?
helst i sidled, sett uppifrån..
det ska ligga på marken...
hehe
Jag måste få igång min leksak innan vintern kommer
måste känna friheten
måste flyga igen.
Jag pratar om en moped, bara så att folk vet..
Och nej, jag har inte en aning om hur fort den går, men jag ska tävla med Linus så får vi se!
Positiv sak!
~29/8-09~
Jag har varit tillsammans med Erika i 2 månader nu!
Det känns väldigt bra faktiskt.
Jag tänker inte så mycket på annat än det.
Det håller mig uppe, helt enkelt!
Jag älskar dig Erika Annika Sjögren Landin <3
Bara så du vet!
Ego Sum defessus auditurus esse is irritum
Ego Sum Insanus Rex Regis
*vinge* Memento Mori *vinge*
SÅ, nu uppateras min blogg lite.. jag har ingen aning om vad jag skrivit om, så om jag upprepar mig, klaga inte.
Jag har möblerat om i mitt rum, skaffat en najs teve, ska FÖRMODLIGEN bygga en säng till helgen.
För tillfället har jag bara en vanlig säng..
Tanken är att den nya ska vara 130 hög på ett ungefär, ha en soffa under och vara fett najs i alla avseenden.
Lite hyllor blir det nog också.
Filmkvällar hos mig i fortsättningen
Ska nog sätta det i system, varannan helg eller nåt, kommer bli soft.
Kanske får upp kontakten med lite folk igen.
Om jag vill?
Ja, det är klart.
Om jag bryr mig?
nej.. faktiskt inte..
På sistone.. så är det inte mycket som betyder något för mig längre..
Jag har, efter 2 veckor i skolan, 44,7% frånvaro..
Snart kan jag börja räkna närvaron istället, det blir lättare.
Jag bryr mig inte.
Jag vet inte ens vad det är för dag idag.
Jag hoppas att det är fredag.
men tror snarare att det är torsdag.. eller?
Jag har ingen koll på nånting.
Hittade en gammal bok från lågstadiet där jag fick en massa beröm av min lärare, hade bara fått en reprimand:
"(...) men du måste ha mer koll på dina saker"
Stämmer ganska bra in på mig fortfarande.
jag ställer, tydligen, upp i valet för en församling jag inte längre tror på.
Jag funderar på att antingen rösta på mig själv, eller rösta på det andra partiet.
Och hoppas på förändring.
Vinner jag ska jag försöka få sjöliden att bli som det var,
och misslyckas jag med det..
Så lägger jag den i min mapp för misslyckade saker jag gett mig in i.
Och visar mig aldrig på sjöliden igen.
vilket jag i vilket fall inte planerar att göra.
Det är bara en så konstig känsla..
Tänk er att ni bott på en plats i 4 år, och sen, helt plötsligt, är den inte ert hem längre.
Bara den känslan.
Det är inte så mycket som SER annorlunda ut,
men det känns..
Det känns i väggarna, i golvet,
man ser det på människorna som är där.
Man ser att deras glädje inte är lika äkta som förut,
deras falska leenden smutsar ner deras ansikten.
Sätt på er en mer välgjord mask
Mig lurar ni inte.
Masker lurar mig sällan,
sorgsna ögon lurar ingen.
Jag har en välgjord mask,
jag är bra på att ljuga med kroppen.
Se mig i ögonen,
se att jag lider.
Lider för Dig
Lider för Dig
Lider för Dig!
Se dig i spegeln, se hur du förändras när du tar av masken.
Människa, se dig själv!
Du är vacker så som du är.
Ta av maskerna!
Sjöliden var en plats för mig, ett hem.
Där jag kunde vara som jag var hemma.
Jag tog av mig min mask.
Numera behåller jag den på.
Jag ser andra, som tvekar.
De behåller sina masker.
"Här får jag vara, den jag är, utan masker och roller..."
Orden som fick mig att stanna på sjöliden under 4 års tid.
Den tiden är slut.
nu
så, det var om sjöliden.. det här blir långt, som skrivet.
Jag håller fortfarande på och "städar upp" efter pappa.
Min faster påminner mig då och då om att jag måste skynda mig.
Och det känns ju bara jävligt...
Sjukt.
Den korta lilla damen har inte en tillstymmelse till empati.
Jag har i vilket fall varit dit idag, igen.
Till torsby alltså, där vi bodde.
Jag hittade de papper jag letat efter.
Men alltså...
Jag kommer inte klara av det.
Jag hittade, om det stämmer, en livförsäkring, 3 olika pensionssparanden och ännu en livföräkring.
Sammanlagt skulle de papprena vara värda...
cirkasjuhundratusen.
plus de hundrafyrtiotusen jag har på banken
plus de tiotusen jag har på ett annat konto
plus de kontanter pappa efterlämnade.
summasummarum:
pappas död gjorde mig till miljonär.
sjukt va?
Jag kan inte vara glad för det.
visst, jag är glad.
jag kan åka på resor med mina vänner, om de har pengar.
PS. jag lånar inte ut pengar till vem som helst
jag lånar inte ut hur mycket som helst
jag lånar inte ut pengar till vad som helst
bara så att folk vet.
Jag har för övrigt tatuerat in min pappas initialer på vänster handled.
Det blev snyggt, jag är lite stolt.
Det gjorde inte alls lika ont som jag trodde att det skulle göra.
Jag ska tatuera ryggen.
Får se om jag snor Dannes tatuering
eller om jag designar min egen..
Eller, rättare sagt, sätter den på papper.
Jag har idén i huvudet..
på tal om huvuden..
är det någon som möjligtvis har
Edwards (twilight) huvud på bild?
helst i sidled, sett uppifrån..
det ska ligga på marken...
hehe
Jag måste få igång min leksak innan vintern kommer
måste känna friheten
måste flyga igen.
Jag pratar om en moped, bara så att folk vet..
Och nej, jag har inte en aning om hur fort den går, men jag ska tävla med Linus så får vi se!
Positiv sak!
~29/8-09~
Jag har varit tillsammans med Erika i 2 månader nu!
Det känns väldigt bra faktiskt.
Jag tänker inte så mycket på annat än det.
Det håller mig uppe, helt enkelt!
Jag älskar dig Erika Annika Sjögren Landin <3
Bara så du vet!
Ego Sum defessus auditurus esse is irritum
Ego Sum Insanus Rex Regis
*vinge* Memento Mori *vinge*
Reuqriscat In Pace
Nu vet jag inte vad jag ska skriva, eller hur jag ska skriva det.
Det blir en enda fet brödtext om allt möjligt, bara för att jag behöver skriva av mig.
Sen ska jag försöka ändra bloggens utseende till nåt som passar mitt humör.
Och spara mallen, så att jag kan växla när jag känner fört istället för att ägna 1 timma åt det varje gång jag vill byta färg och form på saker och ting.
Jag känner mig ensam, lite bortglömd, lite andrahandsprioritet.
Min faster skulle briefa mig om allt som hände angående begravningen eftersom jag inte orkade ta hand om allt pappersarbete.
Knappt hört ett ord.
Jag fråntog henne ansvaret idag. Bad soc att kontakta mig istället. Hoppas det blir bättre.
Och.. VAD FAN TROR HON?! "nee, vi kan ju äta begravningsfika på papperstallrikar istället så blir det mindre disk"
"va? ska vi ha kaffe också? då måste man ju diska.." TVÅ KAFFEKANNOR?!?!
Jag är så jävla sur på henne för tillfället att jag tror att jag exploderar snart...
I vilket fall, min pappas begravning är imorgon, jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Jag har köpt en asfrän kostym, rakat mig och diverse.
Pappa tyckte att jag jämt såg så dräggig ut, han skulle se mig nu..
Jag önskar att han kunde se mig nu.
När jag dör vill jag inte att någon kommer. Jag vill inte att folk ska behöva komma på min begravning, jag ska överleva er allihopa!
Jag vill inte ha blommor på min grav, ge mig dom när jag har förmåga att uppskatta dem istället.
Jag vägrar bli krympling däremot. Om jag förlorar ett ben kommer jag skjuta mig i huvudet. Jag vägrar hamna i rullstol resten av mitt liv, i så fall kör jag ut med den på motorvägen eller utför ett stup.
Om jag hamnar i koma och det är "väldigt liten chans att jag överlever": vänta inte, rädda mig.
Jag vill dö en så fabulös död att jag helst inte finns kvar. Eller ens något i min närhet, typ 30 kilo dynamit surrat runt kroppen, tända på, hänga mig i ett träd som lutar över ett stup och skjuta mig i huvudet. Det vore väl nåt?
Spränga mig till intigheten..
I vilket fall, ifall ingen som läst det där förstått det så är jag riktigt nere.
Riktigt, riktigt jävla nere. Ingen utom möjligtvis oliver förstår nog, men försök.
Tänk er att er pappa dött, någon som ni kunde lita på och som jämt ställde upp om det var något, någon som stöttade er..
Kan ni det?
Det kan inte jag..
Inte än åtminstone..
Nu ska jag inte skriva mer, orkar inte, vill inte, kan inte..
Sommarkort, cornelis vreeswjik(stavning utgår) - grymt bra
Och nu ett till, bara för att det tog mer än en timma att publicera förra.
Och för att jag helt enkelt inte kan sova...
Jag tänkte testa att lägga in lite saker, bara för att kolla om jag kan..
Wish me luck.
Här tänkte jag lägga in en låt, som jag tycker är jävligt bra.
Även om den drar fram en del minnen..
Texten får ni på köpet
hmm.. fast meningen var ju att bara få musiken, liksom, inte videon..
jag kollar och om jag hittar så redigerar jag det här inlägget senare idag när jag vaknat.
Jag tänkte testa att lägga in lite saker, bara för att kolla om jag kan..
Wish me luck.
Här tänkte jag lägga in en låt, som jag tycker är jävligt bra.
Även om den drar fram en del minnen..
Texten får ni på köpet
hmm.. fast meningen var ju att bara få musiken, liksom, inte videon..
jag kollar och om jag hittar så redigerar jag det här inlägget senare idag när jag vaknat.
Hupp
agogoaaargaga.
jibberish.
Cocaine med johnny cash<3
och Hurt..
och Ballad of a teenage queen..
...eller vänta nu...
Johnny Cash överhuvudtaget! <3
höhö (",)
Hmm.. jag vet inte hur mycket jag kan, ska eller ens vill skriva.
Jag ska tågluffa nästa sommar, men av nån anledning längtar jag till England, kan hända att jag åker dit nån gång innan, behöver komma bort lite känns det som.
Och pengar slutade liksom att vara ett problem.
Jag har helt slutat dricka, så micke kan få ge mig 100 spänn istället för en halv jäger.
Jag är stenrik, men jag gillar det absolut inte. Nånstans.
Man kan inte köpa lycka för pengarna sägs det, men jag tror nog det.
Man kan köpa flygbiljetter för dom, boka hotell med dom, och köpa mat.
KÄRLEK, däremot, går inte att köpa för pengar. Och det har jag aldrig försökt med heller.
Det här känns väldigt osammanhängande till skillnad från lite föregående inlägg, och lite ihoptryckt.
Mycket korta meningar utan mening alls.
Skitsamma, jag behöver skriva lite, den som känner fört får läsa.
Jag åker till Frankrike den 1a augusti, kommer bli ganska kul att tillbringa 2 veckor i ett kloster med 3000 andra ungdomar i varierande åldrar, kön, intressen och ursprung.
Jag tror att jag kommer trivas, men mässorna och bönestunderna kommer bli ett rent helvete.
hehe, ett helvete i kyrkan, det vore nåt...
För övrigt har jag slutat som ungdomsledare, och vem som helst får gärna joina min abscence(stavning?)
Jag orkade inte med alla nya regler och bestämmelser som egentligen bara gjorde det tråkigare att konfirmeras OCH att konfirmera. Ta till exempel det här:
Konfirmander får inte bli iputtade eller ens blöta, oberoende om det är konfirmanderna själva som ställer till med vattenkrig eller ledare. Om en konfirmand häller ett glas med vatten på en ledare så ska ledarens reaktion vara att "vända andra kinden till".
Buga och ta emot bitch.
Nej usch, det klarar jag inte. Och orättvisa har jag haft svårt för hela mitt liv. Favorisering, även när det är jag som favoriseras.
Men när en hel grupp favoriseras, när alla tjejer får lätta uppgifter, när det inte spelar någon roll om tjejerna kommer lite sent när jag och felix blev rytna åt för att vi ville duscha lite snabbt efter att vi sprungit en halvmil..
Nej, sånt klarar jag inte.
Hmm.. kanske dags att sprida min blogg snart..
Jag har ett, kanske fiktivt, alterego. Det dök upp för ett drygt år sedan när jag mådde dåligt. Jag döpte det till Oskar.
Oskar har väldigt få känslomässiga spärrar, och om jag kämpar emot hans impulser blir jag antingen blickstilla eller börjar skaka. Jag fann mig i det redan från början. Men det händer att folk ser en skugga dra förbi innanför ögonen innan jag byter humör..
Folk finner det skrämmande, jag finner det underhållande, praktiskt, till och med behagligt.
Oskar har inga problem, han vågar göra nästan vad som helst. Han är våldsam, rough.
Han löser problem utan att tänka. Och oftast blir det faktiskt bra.
Ibland sätter han skräck i människor, ibland gör han dem till freds.
hmm.. jag kan skriva en till, ännu mer överdramatiserad text, som avslutning..
Jag håller på att bli.. någon annan, nån som inte ens Oskar var. Jag håller på att falla sönder...
Tänk dig en normal och frisk människa på alla sätt, och sen plockar du först bort barndom, sätter dit ett stadie där personen är vuxen för tidigt och agerar vuxen åt sina föräldrar. Sen plockar du bort tilliten till personens föräldrar.
Sen plockar du bort den ena förälderns närvaro i personens liv. Sen avslutar du förhållandet personen hade. Sen plockar du bort tilliten folk hade för personen. Du ger personen någon annan att ty sig till, och personen börjar trivas med det. Sen...
Sen så plockar du bort personens far, för alltid.
Personen får inte mycket stöd av kompisar, men bara på grund av att han förutsatte att de skulle veta om det.
Personen känner sig konstant illamående, rastlös och tom.
Jag är den personen.
VEM FAN ÄR DU?!
jibberish.
Cocaine med johnny cash<3
och Hurt..
och Ballad of a teenage queen..
...eller vänta nu...
Johnny Cash överhuvudtaget! <3
höhö (",)
Hmm.. jag vet inte hur mycket jag kan, ska eller ens vill skriva.
Jag ska tågluffa nästa sommar, men av nån anledning längtar jag till England, kan hända att jag åker dit nån gång innan, behöver komma bort lite känns det som.
Och pengar slutade liksom att vara ett problem.
Jag har helt slutat dricka, så micke kan få ge mig 100 spänn istället för en halv jäger.
Jag är stenrik, men jag gillar det absolut inte. Nånstans.
Man kan inte köpa lycka för pengarna sägs det, men jag tror nog det.
Man kan köpa flygbiljetter för dom, boka hotell med dom, och köpa mat.
KÄRLEK, däremot, går inte att köpa för pengar. Och det har jag aldrig försökt med heller.
Det här känns väldigt osammanhängande till skillnad från lite föregående inlägg, och lite ihoptryckt.
Mycket korta meningar utan mening alls.
Skitsamma, jag behöver skriva lite, den som känner fört får läsa.
Jag åker till Frankrike den 1a augusti, kommer bli ganska kul att tillbringa 2 veckor i ett kloster med 3000 andra ungdomar i varierande åldrar, kön, intressen och ursprung.
Jag tror att jag kommer trivas, men mässorna och bönestunderna kommer bli ett rent helvete.
hehe, ett helvete i kyrkan, det vore nåt...
För övrigt har jag slutat som ungdomsledare, och vem som helst får gärna joina min abscence(stavning?)
Jag orkade inte med alla nya regler och bestämmelser som egentligen bara gjorde det tråkigare att konfirmeras OCH att konfirmera. Ta till exempel det här:
Konfirmander får inte bli iputtade eller ens blöta, oberoende om det är konfirmanderna själva som ställer till med vattenkrig eller ledare. Om en konfirmand häller ett glas med vatten på en ledare så ska ledarens reaktion vara att "vända andra kinden till".
Buga och ta emot bitch.
Nej usch, det klarar jag inte. Och orättvisa har jag haft svårt för hela mitt liv. Favorisering, även när det är jag som favoriseras.
Men när en hel grupp favoriseras, när alla tjejer får lätta uppgifter, när det inte spelar någon roll om tjejerna kommer lite sent när jag och felix blev rytna åt för att vi ville duscha lite snabbt efter att vi sprungit en halvmil..
Nej, sånt klarar jag inte.
Hmm.. kanske dags att sprida min blogg snart..
Jag har ett, kanske fiktivt, alterego. Det dök upp för ett drygt år sedan när jag mådde dåligt. Jag döpte det till Oskar.
Oskar har väldigt få känslomässiga spärrar, och om jag kämpar emot hans impulser blir jag antingen blickstilla eller börjar skaka. Jag fann mig i det redan från början. Men det händer att folk ser en skugga dra förbi innanför ögonen innan jag byter humör..
Folk finner det skrämmande, jag finner det underhållande, praktiskt, till och med behagligt.
Oskar har inga problem, han vågar göra nästan vad som helst. Han är våldsam, rough.
Han löser problem utan att tänka. Och oftast blir det faktiskt bra.
Ibland sätter han skräck i människor, ibland gör han dem till freds.
hmm.. jag kan skriva en till, ännu mer överdramatiserad text, som avslutning..
Jag håller på att bli.. någon annan, nån som inte ens Oskar var. Jag håller på att falla sönder...
Tänk dig en normal och frisk människa på alla sätt, och sen plockar du först bort barndom, sätter dit ett stadie där personen är vuxen för tidigt och agerar vuxen åt sina föräldrar. Sen plockar du bort tilliten till personens föräldrar.
Sen plockar du bort den ena förälderns närvaro i personens liv. Sen avslutar du förhållandet personen hade. Sen plockar du bort tilliten folk hade för personen. Du ger personen någon annan att ty sig till, och personen börjar trivas med det. Sen...
Sen så plockar du bort personens far, för alltid.
Personen får inte mycket stöd av kompisar, men bara på grund av att han förutsatte att de skulle veta om det.
Personen känner sig konstant illamående, rastlös och tom.
Jag är den personen.
VEM FAN ÄR DU?!
Första inlägget med en helt ny design på bloggen..
Jag vet inte, den blev helt okej men jag vette fan om jag trivs med den.. får ta och göra om den nån dag kanske!
nåja, nu tänkte jag nog sova.. alltså, jag är inte trött -.-'
Kolla klockan, den är fan halv 8..
Guten Tag till alla!
nåja, nu tänkte jag nog sova.. alltså, jag är inte trött -.-'
Kolla klockan, den är fan halv 8..
Guten Tag till alla!
Sol är också rätt överskattat.
ps. jag har träffat 2 av mina ex inom loppet av 18 timmar, det är lite skillat.
Speciellt eftersom jag inte vanligtvis träffar någon av dem.
Så, NU ska jag läsa
Speciellt eftersom jag inte vanligtvis träffar någon av dem.
Så, NU ska jag läsa
Något nytt, något gammalt, något.. begagnat?
Hur går den där egentligen?
I vilket fall, tänkte att jag skulle skriva något eftersom jag ändå inte sover om nätterna.
Sova är helt klart ÖVERSKATTAT!
eherm..
I vilket fall, tänkte att jag skulle skriva något eftersom jag ändå inte sover om nätterna.
Sova är helt klart ÖVERSKATTAT!
eherm..
Jag har spenderat min dag genom att.. eh..
Juste!
Simon fyllde 18 idag, grattis till honom!
Vi var och firade hans 18årsdag, utomhus, vid en strand..
Tycker att han kan fixa en fet fest nån gång, så att jag och Linus..
!
Hallå, nu har jag bestämt tappat bort minnet helt!
Jag och Sparrisen sköt ju upp vår 18årsfest tills nån gång då det är varmare..
(trist med utefest mitt i vintern)
MEN...
Nu är sommaren snart slut och inte FAN har vi haft nån fest..
inte bra
Får se till att fixa något, snart!
BEWARE
Ja, det var väl det jag hade att skriva idag tror jag.
För de som undrar så verkar farsan må bättre,
men enligt morsan är hans lever ändå helt körd.
Förbrukad.
Jag drack nästan en hel 3,5a idag.
Jag mådde psykiskt dåligt av det
-.-
blippetiblopp
Jag har inte sett min syster på ett tag, trots att hon är hemma.
Tror att hon är med Danne.
Eller nä, vet att hon är med Danne xD
Jag har iofs inte haft sådär överdrivet mycket tid heller, men nu har jag lämnat cykeln.
Jag ska lösa problemet med frakt av teve imorgon.
Kanske bada med en annan Danne.
Sen är jag ledig.
Måste ta upp kontakten med gamla vänner, seriöst.
Inga kvar att leka med (".)
Min lillebror till exempel, länge sen man såg honom nu alltså.
*påminnelse*
Ringa alex imorgon bitti.
Nu är jag klar för dagen, ska läsa lite och se om det hjälper.
Brukar inte göra det.
Men god natt till alla er sovande människor, ni sover bort en tredjedel av ert liv.
Kul va?
Nattinatti
Juste!
Simon fyllde 18 idag, grattis till honom!
Vi var och firade hans 18årsdag, utomhus, vid en strand..
Tycker att han kan fixa en fet fest nån gång, så att jag och Linus..
!
Hallå, nu har jag bestämt tappat bort minnet helt!
Jag och Sparrisen sköt ju upp vår 18årsfest tills nån gång då det är varmare..
(trist med utefest mitt i vintern)
MEN...
Nu är sommaren snart slut och inte FAN har vi haft nån fest..
inte bra
Får se till att fixa något, snart!
BEWARE
Ja, det var väl det jag hade att skriva idag tror jag.
För de som undrar så verkar farsan må bättre,
men enligt morsan är hans lever ändå helt körd.
Förbrukad.
Jag drack nästan en hel 3,5a idag.
Jag mådde psykiskt dåligt av det
-.-
blippetiblopp
Jag har inte sett min syster på ett tag, trots att hon är hemma.
Tror att hon är med Danne.
Eller nä, vet att hon är med Danne xD
Jag har iofs inte haft sådär överdrivet mycket tid heller, men nu har jag lämnat cykeln.
Jag ska lösa problemet med frakt av teve imorgon.
Kanske bada med en annan Danne.
Sen är jag ledig.
Måste ta upp kontakten med gamla vänner, seriöst.
Inga kvar att leka med (".)
Min lillebror till exempel, länge sen man såg honom nu alltså.
*påminnelse*
Ringa alex imorgon bitti.
Nu är jag klar för dagen, ska läsa lite och se om det hjälper.
Brukar inte göra det.
Men god natt till alla er sovande människor, ni sover bort en tredjedel av ert liv.
Kul va?
Nattinatti
Och nu är jag klar med designen!
KOMMENTERA GÄRNA! JAG VILL ÄNDÅ LÄRA MIG HTML NU SÅ... OM DET ÄR NÅGOT SOM NI TYCKER BEHÖVER FIXAS SÅ KAN JAG FUNDERA UT NÅN SOFT LÖSNING (",)
Nu ska jag äta och sen cykla över marias cykel som jag haft i snart 1,5 år..
Fred Ut!
Fred Ut!
Något så spännande att intressesmurfarna skuttar högt av glädje!
Jag ska köpa en 42" teve imorgon.
Jag ska bygga en säng.
Jag åker till Frankrike 1 augusti.
Jag vet inte när eller hur jag kommer hem.
Jag har tråkigt.
Jag väger numera 58,5 kilo.
Kram på er alla kära läsare!
Jag ska bygga en säng.
Jag åker till Frankrike 1 augusti.
Jag vet inte när eller hur jag kommer hem.
Jag har tråkigt.
Jag väger numera 58,5 kilo.
Kram på er alla kära läsare!
Kan ju passa på att lägga in lite bilder när jag ändå är uppe!
Och säga att jag SKA ändra designen på bloggen, jag sitter ändå bara inne och degar numera.
Glömde förresten skriva att min teve är sönder, att jag ska köpa en 32" flatscreen och att jag håller på att städa mitt rum.
Och att jag ska göra ett album, på facebook! med lite assköna bilder på lite assköna människor från sjöliden.. Wait and see.. och frukta bilderna! hehehehe.. höhö xD
Detta är då jag..
Ett POLSKT hej
Glömde förresten skriva att min teve är sönder, att jag ska köpa en 32" flatscreen och att jag håller på att städa mitt rum.
Och att jag ska göra ett album, på facebook! med lite assköna bilder på lite assköna människor från sjöliden.. Wait and see.. och frukta bilderna! hehehehe.. höhö xD
Detta är då jag..
Ett POLSKT hejOch min flickväns underbara ögon!
~FINIS~
~FINIS~
Första inlägget på.. flera dagar! xD
Eller, första "riktiga" på flera månader känns det som..
Jävligt mycket har hänt sen jag skrev sist tror jag...
Ja, kanske dags att börja skriva något då....
Jag vet inte vad jag ska börja med, men hmm..
Okej, jag skriver bara så får vi se om jag fått ner allt när jag är klar!
Gaby och jag har gjort slut, dagen efter det senaste "riktiga" inlägget.
shit, det har gått så lång tid sen dess.. snart tre månader...
Känns inte som det.
I vilket fall, det som hon ville prata med mig om var det som jag trodde, hon ville prata med mig om vårt förhållande, att det inte fungerade längre.
Men, jag tycker att hon kunde ha haft en bättre anledning till att göra det..
eller äh, funkar det inte så funkar det inte, ska inte klaga egentligen..
mycket "dröjande punkter" och citationstecken nu ser jag..
Jag vet fortfarande inte hur länge jag var tillsammans med Gaby.
Jag började hänga med Erika väldigt mycket, väldigt väldigt mycket.
Den 29e juni bestämde vi i alla fall, eller, jag bestämde.. Vi är tillsammans.
Hon hade tyckt att vi skulle göra det offentligt rätt länge, men jag var inte riktigt.. Redo.
Jag hade känslor kvar för Gaby, jag visste inte om jag ville vara singel eller tillsammans med någon, alls.
Men det var bara elakt, vi betedde oss ändå som om vi vore tillsammans oftast.
Och om jag ändå inte träffar andra, och gillar henne asmycket, ja, vad är det då för mening med att neka henne det "priviliegiet". Att vara tillsammans med mig kan vara både Blessing and Curse, jag kan vara jävligt jobbig ibland. Men jag försöker hålla det borta från henne, bara vara glad istället för att få plötsliga deppattacker och bara tråka sönder på allt.
Eller slå sönder saker, fast det gör jag när jag är irriterad mest.
Det hjälper faktiskt, tråkigt nog får min vägg lida lite av det.
Hmmm..
Alltså, Erika och jag har varit tillsammans "på riktigt" i ungefär 2,5 vecka.
Jag har varit med Erika varje dag i ungefär 2,5 vecka.
Jag var med Erika i varje dag i flera veckor innan dess också.
Jag känner mig lite dålig när jag säger det här, jag känner mig som Stoffe.
Stoffe övergav alla oss för sin flickvän, de sitter i princip ihop...
Jag måste prata med Erika om det när hon kommer hem...
Hon är hos sin mor i Göteborg för tillfället.
Så, det var väl.. allt om det typ..
(jävligt långt inlägg det här kommer bli förresten, bra gjort till den som orkar läsa allt)
Delar upp det lite så blir det psykiskt lättare att läsa. Tror jag i alla fall!
Nu, lite familjerelaterat stuff:
Syster och bröder, ni fiktiva syskon jag älskar så mycket, ni är rätt bäst.
Bara så ni vet, även om det bara är min syster som läser min blogg.
Möjligen en av mina bröder också..
Måste ringa honom, han är nog hemma nu.
Okej, tillbaka till tråden..
Min syster har gjort slut med sin norrlandspojk, upptäckt att hon älskar honom mer ändå tror jag..
Eh, i vilket fall är dom tillsammans igen, och hon är glad och lycklig (hoppas jag!)
...(annars jävlar)...
hehe, jag är lite trött.. skitsamma!
Min syrra åkte till finland.. och estland, och passerade litauen(?) på vägen hem,
vi träffades och gick på bio, Transformers, den ägde jättemycket tycker jag.
Faaaast, lite fail av mig som kille, men lite för mycket snygga tjejer utan något syfte i filmen.
Men i vilket fall, jag träffade henne en gång, och sen åkte hon till Danne... och kommer hem imorgon!
Jag var lite rädd att han kidnappat henne.. klätt in henne i korvskinn och kastat ner henne i
en VARGGROP!
Saknat henne som fan, för övrigt.
Min lillebror har blivit dumpad av sin tjej, allt medlidande åt honom tack!
Min självutnämnde storebror Micke är på hemlandsresa och befinner sig nu i Polen.
(och jag kanske åker till Sonisphere imorgon, i så fall ska jag mobba honom som fan)
Min förste bror jobbar på jazzfestivalen imorgon, och om jag inte drar till Sonisphere så taggar jag dit istället
knallar in gratis you know (",)
Och vad var det mer..
"Roses" med Outkast är en riktigt skön låt, bara så ni vet.
Mor och Far - relaterat stuff:
Min mor hade som ni kanske vet om cancer, livmoderscancer.
Så hon mådde ju riktigt dåligt, såklart, och jag med.
Men operationen gick bra, hon är fri från cancer utan att behöva göra några strålbehandlingar.
(livmodern är inget viktigt organ för så gamla människor, de plockade bort den bara)
När hennes viloperiod var över så stelopererade hon tårna, och haltar fram och har
"så jävla ont i fötterna, vill du ha dom? Du kan få dom gratis"
Och Ronny/Idioten/Slaven har ljugit som vanligt för övrigt, han har tydligen bott i en soclägenhet sen i augusti förra året, utan att säga något till mamma om det förrän en månad sen drygt.
Lite fail på honom.. eller nej
MYCKET!
Min far... det är nu det blir lite jobbigt att skriva, typ.
Min pappa ligger på sjukhus, till och från den senaste månaden. Han har varit på sjukhuset mer än hemma. men kanske.. 2 veckor på sjukhuset, konstant.
Han har skrivit ut sig själv 2 gånger, en gång åkte han hem med en kanyl i armen och en i magen, tog ut dem några dagar senare.
Men nu har han insett det faktum jag insåg när jag såg honom andra gången han skrivit ut sig själv:
Han kommer dö om han inte får vård konstant.
Jag kände inte igen honom.. på en månad har han åldrats 30 år, och ser ständigt ut som om han blivit nerslagen.
Jag tror att han blivit det också, psykiskt, av sig själv.
Han verkade må lite bättre när jag hälsade på honom på sjukhuset i alla fall.
Han är bara skinn och ben.
Han klarade inte av att slå igen bildörren när han hade skrivit ut sig själv sist,
nu klarar han knappt av att ta sig upp ur sängen själv.
Jag skrev det i mitt förra inlägg, tar ett citat därifrån:
"Såg alltid upp till honom som den starkaste när jag var liten grabb,
men men, jag var väl godtrogen redan då antar jag!"
Jag skäms för det nu.
Jag skäms för att jag inte ställt upp mer för honom, umgåtts mer med honom.
Han håller på att tyna bort..
Skin and bones
Även om han får vård konstant så..
Hans lever är helt körd, hans njurar är på gång de också..
Han kommer inte leva lika länge som han trott, även om han trodde att han bara skulle leva några år till.
Min far är döende, sakta men säkert..
Det är vi alla, men han lite snabbare.
Jag håller på att bli galen, lite smått.
Jag skiftar mellan olika personligheter på några sekunder.
Jag mår lite illa konstant.
Jag har i princip slutat dricka.
Jag har druckit ordentligt en gång i sommar, annars har jag hållit mig till folköl och drickit 3-4 starköl.
På hela sommaren.
Jag är inte taggad, alls.
Reel Big Fish är ett bra och positivt band.
Jag måste bli tillsagd att göra saker som jag annars fattar självmant.
"du får sätta dig vid bordet" - Erika
"du får ta mat" - Mamma
"hallå, vad väntar du på?" - Allmänt uttryck
Folk kan titta på mig och se mig förvandlas till någon annan, igen.
Jag hatar det.
Jag tror att jag måste addera en till personlighet snart, men jag hoppas inte det.
Hoppas att den försvinner, att jag inte helt plötsligt blir helt stilla och bara..
tittar rakt framåt lite sorgset, lite..
Lite dött
Som om jag dog inuti.
Det känns så, som om jag dör.
Jag blir helt tom inuti och bara, existerar fysiskt.
Jävlar, nu blev det fett deprimerande igen.
I vilket fall upplever jag såna anfall ett par gånger om dagen, oftast när ingen ser.
*symptom*
- drar en "sista suck"
- slutar prata mitt i en mening
- slutar lyssna när någon annan pratar
- mina ögon byter färg till mörkgrönt
Visste ni att mina ögon skiftar färg beroende på humör?
Visst, allas ögon gör det mer eller mindre, men mina gör det ständigt!
Om jag är ledsen blir de mörkgröna
Om jag är sur blir de lite mer brungröna
Om jag blir riktigt arg,
och tappar kontrollen över mitt beteende,
så blir de nästan helt svarta...
Och om jag är glad är de ljust gul-gröna (",)
Väldigt soft, och nu förstår jag att folk som känner mig ser i mina ögon när jag mår dåligt..
Jahapp, det var väl det om familjen.. och om mig..
vad ska jag skriva nu för att få det här inlägget riktigt olidligt långt...?
Jag har vänner som bryr sig, och jag måste säga att det uppskattas GRYMT mycket, även om jag kanske är dålig på att visa det ibland.
Ber om ursäkt i så fall. Om ni känner er åsidosatta, säg det till mig så att jag vet!
Just nu orkar jag bara inte läsa andra människor, vill inte att de läser mig samtidigt.
Stefan! jag har fan knappt sett honom alls det här sommarlovet!
ASTRIST!
Men men, så går det när han är på gotland och lallar runt..
Hoppas att du fått knösa riktigt mycket för imorgon ska du hjälpa mig att bära sopor!
Jenny! Fett soft att hon ringde häromdagen..
Länge sen jag hörde något av henne, men men,
jag måste väl höra av mig jag med någon gång.
Måste ringa henne nån dag, ta en fika och snacka kanske?
Linus! Soft även att han ringde, vill inte tappa kontakten med honom, han är min äldsta polare.
Vi har gjort många dumma, snälla, roliga, korkade saker tillsammans!
Fast vi har absolut INTE sprängt något, aldrig! ..kanske..nån gång..(a)
Men absolut inte brevlådor.
Nä, nu får det räcka tror jag
Dags att sova, och ett passande latin för dagen, eller, ja, natten..
Men en sak till kan jag skriva, och det är att om ni scrollar så att ni precis ser textraden
"nu lite familjrelaterat stuff" precis efter andra uppdelningslinjen, så ser det ut som en gubbe med krona!
Eh, "det" är alltså texten som man ser..
Ja, lite rolig tråkig humor för en natttrött Tonie.
Dags att sova som skrivet.
Godnatt på er alla (5) som kanske läser min blogg!
~ NUNC IS EST DILUCULO QUOD EGO SUM PERFECTUS ~
Okej, jag skriver bara så får vi se om jag fått ner allt när jag är klar!
Gaby och jag har gjort slut, dagen efter det senaste "riktiga" inlägget.
shit, det har gått så lång tid sen dess.. snart tre månader...
Känns inte som det.
I vilket fall, det som hon ville prata med mig om var det som jag trodde, hon ville prata med mig om vårt förhållande, att det inte fungerade längre.
Men, jag tycker att hon kunde ha haft en bättre anledning till att göra det..
eller äh, funkar det inte så funkar det inte, ska inte klaga egentligen..
mycket "dröjande punkter" och citationstecken nu ser jag..
Jag vet fortfarande inte hur länge jag var tillsammans med Gaby.
Jag började hänga med Erika väldigt mycket, väldigt väldigt mycket.
Den 29e juni bestämde vi i alla fall, eller, jag bestämde.. Vi är tillsammans.
Hon hade tyckt att vi skulle göra det offentligt rätt länge, men jag var inte riktigt.. Redo.
Jag hade känslor kvar för Gaby, jag visste inte om jag ville vara singel eller tillsammans med någon, alls.
Men det var bara elakt, vi betedde oss ändå som om vi vore tillsammans oftast.
Och om jag ändå inte träffar andra, och gillar henne asmycket, ja, vad är det då för mening med att neka henne det "priviliegiet". Att vara tillsammans med mig kan vara både Blessing and Curse, jag kan vara jävligt jobbig ibland. Men jag försöker hålla det borta från henne, bara vara glad istället för att få plötsliga deppattacker och bara tråka sönder på allt.
Eller slå sönder saker, fast det gör jag när jag är irriterad mest.
Det hjälper faktiskt, tråkigt nog får min vägg lida lite av det.
Hmmm..
Alltså, Erika och jag har varit tillsammans "på riktigt" i ungefär 2,5 vecka.
Jag har varit med Erika varje dag i ungefär 2,5 vecka.
Jag var med Erika i varje dag i flera veckor innan dess också.
Jag känner mig lite dålig när jag säger det här, jag känner mig som Stoffe.
Stoffe övergav alla oss för sin flickvän, de sitter i princip ihop...
Jag måste prata med Erika om det när hon kommer hem...
Hon är hos sin mor i Göteborg för tillfället.
Så, det var väl.. allt om det typ..
(jävligt långt inlägg det här kommer bli förresten, bra gjort till den som orkar läsa allt)
Delar upp det lite så blir det psykiskt lättare att läsa. Tror jag i alla fall!
Nu, lite familjerelaterat stuff:
Syster och bröder, ni fiktiva syskon jag älskar så mycket, ni är rätt bäst.
Bara så ni vet, även om det bara är min syster som läser min blogg.
Möjligen en av mina bröder också..
Måste ringa honom, han är nog hemma nu.
Okej, tillbaka till tråden..
Min syster har gjort slut med sin norrlandspojk, upptäckt att hon älskar honom mer ändå tror jag..
Eh, i vilket fall är dom tillsammans igen, och hon är glad och lycklig (hoppas jag!)
...(annars jävlar)...
hehe, jag är lite trött.. skitsamma!
Min syrra åkte till finland.. och estland, och passerade litauen(?) på vägen hem,
vi träffades och gick på bio, Transformers, den ägde jättemycket tycker jag.
Faaaast, lite fail av mig som kille, men lite för mycket snygga tjejer utan något syfte i filmen.
Men i vilket fall, jag träffade henne en gång, och sen åkte hon till Danne... och kommer hem imorgon!
Jag var lite rädd att han kidnappat henne.. klätt in henne i korvskinn och kastat ner henne i
en VARGGROP!
Saknat henne som fan, för övrigt.
Min lillebror har blivit dumpad av sin tjej, allt medlidande åt honom tack!
Min självutnämnde storebror Micke är på hemlandsresa och befinner sig nu i Polen.
(och jag kanske åker till Sonisphere imorgon, i så fall ska jag mobba honom som fan)
Min förste bror jobbar på jazzfestivalen imorgon, och om jag inte drar till Sonisphere så taggar jag dit istället
knallar in gratis you know (",)
Och vad var det mer..
"Roses" med Outkast är en riktigt skön låt, bara så ni vet.
Mor och Far - relaterat stuff:
Min mor hade som ni kanske vet om cancer, livmoderscancer.
Så hon mådde ju riktigt dåligt, såklart, och jag med.
Men operationen gick bra, hon är fri från cancer utan att behöva göra några strålbehandlingar.
(livmodern är inget viktigt organ för så gamla människor, de plockade bort den bara)
När hennes viloperiod var över så stelopererade hon tårna, och haltar fram och har
"så jävla ont i fötterna, vill du ha dom? Du kan få dom gratis"
Och Ronny/Idioten/Slaven har ljugit som vanligt för övrigt, han har tydligen bott i en soclägenhet sen i augusti förra året, utan att säga något till mamma om det förrän en månad sen drygt.
Lite fail på honom.. eller nej
MYCKET!
Min far... det är nu det blir lite jobbigt att skriva, typ.
Min pappa ligger på sjukhus, till och från den senaste månaden. Han har varit på sjukhuset mer än hemma. men kanske.. 2 veckor på sjukhuset, konstant.
Han har skrivit ut sig själv 2 gånger, en gång åkte han hem med en kanyl i armen och en i magen, tog ut dem några dagar senare.
Men nu har han insett det faktum jag insåg när jag såg honom andra gången han skrivit ut sig själv:
Han kommer dö om han inte får vård konstant.
Jag kände inte igen honom.. på en månad har han åldrats 30 år, och ser ständigt ut som om han blivit nerslagen.
Jag tror att han blivit det också, psykiskt, av sig själv.
Han verkade må lite bättre när jag hälsade på honom på sjukhuset i alla fall.
Han är bara skinn och ben.
Han klarade inte av att slå igen bildörren när han hade skrivit ut sig själv sist,
nu klarar han knappt av att ta sig upp ur sängen själv.
Jag skrev det i mitt förra inlägg, tar ett citat därifrån:
"Såg alltid upp till honom som den starkaste när jag var liten grabb,
men men, jag var väl godtrogen redan då antar jag!"
Jag skäms för det nu.
Jag skäms för att jag inte ställt upp mer för honom, umgåtts mer med honom.
Han håller på att tyna bort..
Skin and bones
Även om han får vård konstant så..
Hans lever är helt körd, hans njurar är på gång de också..
Han kommer inte leva lika länge som han trott, även om han trodde att han bara skulle leva några år till.
Min far är döende, sakta men säkert..
Det är vi alla, men han lite snabbare.
Jag håller på att bli galen, lite smått.
Jag skiftar mellan olika personligheter på några sekunder.
Jag mår lite illa konstant.
Jag har i princip slutat dricka.
Jag har druckit ordentligt en gång i sommar, annars har jag hållit mig till folköl och drickit 3-4 starköl.
På hela sommaren.
Jag är inte taggad, alls.
Reel Big Fish är ett bra och positivt band.
Jag måste bli tillsagd att göra saker som jag annars fattar självmant.
"du får sätta dig vid bordet" - Erika
"du får ta mat" - Mamma
"hallå, vad väntar du på?" - Allmänt uttryck
Folk kan titta på mig och se mig förvandlas till någon annan, igen.
Jag hatar det.
Jag tror att jag måste addera en till personlighet snart, men jag hoppas inte det.
Hoppas att den försvinner, att jag inte helt plötsligt blir helt stilla och bara..
tittar rakt framåt lite sorgset, lite..
Lite dött
Som om jag dog inuti.
Det känns så, som om jag dör.
Jag blir helt tom inuti och bara, existerar fysiskt.
Jävlar, nu blev det fett deprimerande igen.
I vilket fall upplever jag såna anfall ett par gånger om dagen, oftast när ingen ser.
*symptom*
- drar en "sista suck"
- slutar prata mitt i en mening
- slutar lyssna när någon annan pratar
- mina ögon byter färg till mörkgrönt
Visste ni att mina ögon skiftar färg beroende på humör?
Visst, allas ögon gör det mer eller mindre, men mina gör det ständigt!
Om jag är ledsen blir de mörkgröna
Om jag är sur blir de lite mer brungröna
Om jag blir riktigt arg,
och tappar kontrollen över mitt beteende,
så blir de nästan helt svarta...
Och om jag är glad är de ljust gul-gröna (",)
Väldigt soft, och nu förstår jag att folk som känner mig ser i mina ögon när jag mår dåligt..
Jahapp, det var väl det om familjen.. och om mig..
vad ska jag skriva nu för att få det här inlägget riktigt olidligt långt...?
Jag har vänner som bryr sig, och jag måste säga att det uppskattas GRYMT mycket, även om jag kanske är dålig på att visa det ibland.
Ber om ursäkt i så fall. Om ni känner er åsidosatta, säg det till mig så att jag vet!
Just nu orkar jag bara inte läsa andra människor, vill inte att de läser mig samtidigt.
Stefan! jag har fan knappt sett honom alls det här sommarlovet!
ASTRIST!
Men men, så går det när han är på gotland och lallar runt..
Hoppas att du fått knösa riktigt mycket för imorgon ska du hjälpa mig att bära sopor!
Jenny! Fett soft att hon ringde häromdagen..
Länge sen jag hörde något av henne, men men,
jag måste väl höra av mig jag med någon gång.
Måste ringa henne nån dag, ta en fika och snacka kanske?
Linus! Soft även att han ringde, vill inte tappa kontakten med honom, han är min äldsta polare.
Vi har gjort många dumma, snälla, roliga, korkade saker tillsammans!
Fast vi har absolut INTE sprängt något, aldrig! ..kanske..nån gång..(a)
Men absolut inte brevlådor.
Nä, nu får det räcka tror jag
Dags att sova, och ett passande latin för dagen, eller, ja, natten..
Men en sak till kan jag skriva, och det är att om ni scrollar så att ni precis ser textraden
"nu lite familjrelaterat stuff" precis efter andra uppdelningslinjen, så ser det ut som en gubbe med krona!
Eh, "det" är alltså texten som man ser..
Ja, lite rolig tråkig humor för en natttrött Tonie.
Dags att sova som skrivet.
Godnatt på er alla (5) som kanske läser min blogg!
~ NUNC IS EST DILUCULO QUOD EGO SUM PERFECTUS ~
Kanske dags att börja igen då..
Jag skippar lösen på bloggen, skriver om lite ditt och datt och inte om andra, bara för att skriva av mig!
Om ni har några klagomål, skriv det till mig så tar jag bort det från inlägget och skriver aldrig om den personen mer.
Alla nöjda?
Bra, då kör vi..
Om ni har några klagomål, skriv det till mig så tar jag bort det från inlägget och skriver aldrig om den personen mer.
Alla nöjda?
Bra, då kör vi..
~ Novus Orsa ~
Sista inlägget på ett tag!
Jag har tröttnat alldeles otroligt mycket på att min blogg bara ställer till problem
istället för att hjälpa mig att bara skriva av mina tankar.
Jag klarar inte av det mer.
Jag skriver det som är i min skalle i skrivande stund
Om jag är sur, så blir det ett surt inlägg
Om jag är glad blir det ett positivt inlägg
Om jag är depp blir det ett deppigt inlägg
That's it, typ.
Nu ska jag inte skriva mer,
I så fall kommer min blogg ha ett lösenord så att "alla andra" inte kan läsa den,
utan bara de jag vill ska läsa.
Vilket kommer vara ungefär två personer..
istället för att hjälpa mig att bara skriva av mina tankar.
Jag klarar inte av det mer.
Jag skriver det som är i min skalle i skrivande stund
Om jag är sur, så blir det ett surt inlägg
Om jag är glad blir det ett positivt inlägg
Om jag är depp blir det ett deppigt inlägg
That's it, typ.
Nu ska jag inte skriva mer,
I så fall kommer min blogg ha ett lösenord så att "alla andra" inte kan läsa den,
utan bara de jag vill ska läsa.
Vilket kommer vara ungefär två personer..
Quare Est Is Sic Ferreus Respero?
